För ca ett år sedan kom Flora till jobbet.

I morgonstressen hade hon halkat i trappan hemma i huset och kanat på rumpan.

Nu på jobbet var hon alldeles öm.

Under dagen så tilltog smärtan, man såg på henne att hon hade ont.

Jag frågade om hon inte skulle gå och röntga sig istället, men hon ville avvakta.

Dagen efter var smärtorna nästan synliga i hennes ansikte.

Jag och några till sa åt henne på skarpen att springa iväg till röntgen för särkerhetsskull och kolla så inget var brutet.

Flora gav med sig och gick till röntgen. Den visade inga frakturer men en tumör.

Tyvärr var den elakartad och en kamp mot cancern hade börjat för Flora.

Vi trodde att hon skulle vinna den, hon var så stark, hade sån levnadslust och var inte alls färdig med sitt liv.

Vid några tillfällen var hon förbi jobbet, och sa alltid: "Kom hem till mig och fika, Dina"

Och jag svarade alltid: "Ja, det ska jag!"

Det hände aldrig.

Innan jag gick på semester stötte jag på henne i centrum.

Hon såg lite medtagen ut, jag frågade hur det var med henne och hon berättade att vid en efterkontroll så visade det sig att hon hade metastaser på ett mycket olämpligt ställe och att dom inte skulle ta bort dem därifrån. Hon hade opererats för sista gången och nu fick det gå som det gick.

T om då, trodde jag att hon med sin livsglädje och viljestyrka skulle vara med oss flera år till.

Jag skämdes att jag fortfarande inte varit hos henne och tyckte att vi skulle samla till blommor, då skulle jag få ett skäl till att ta mig hem till henne.

Många var med på det. Men dagen innan jag och Giovanni hade bestämt att åka och köpa blommor och åka hem till henne visade det sig att hon åkt in på sjukhus.'

Jag kunde inte åka dit då hon var infektionskänslig och jag jätteförkyld.

Nu är hon död.

Nu samlar vi igen.

Och nu kommer alla att vara där hos henne.

Tyvärr har hon ingen glädje av oss nu.

Jag tror jag kan prata för flera när jag säger att vi känner oss som skit!

 

Novalies mamma

17 oktober 2009 19:16

Usch va hemskt =(

http://emmamadelenemilia.blogg.se

 

Dina

17 oktober 2009 20:19

Ja, kommer du ihåg Flora?

 

Emma

17 oktober 2009 22:23

Nej jag gör ju inte det...

http://www.emmamadelenemilia.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sommaren och hösten 2014 har inte riktigt varit mitt år. Av många olika anledningar har jag mest försvunnit från joredens yta, känns det som, utom då jag har varit på jobbet, där jag har varit så mycket jag har kunnat. Kanske mest för att slippa ta...

Igår var jag bjuden till Yvonne på girllmiddag. Meningen var väl att vi skulle laga mat tillsammans, men jag jobbade till kl 18- och jag tror att verken Yvonne eller hennes mamma hade lust att börja med maten så sent.  Så innan jag ens hade lämnat ...

Jag vet inte om det är såhär för alla när man blir äldre eller om det är bara jag. Man vill så gärna träffa och umgås med sina vänner, men tiden räcker inte till... När hamnade jag i den här negativa spiralen och hur tar man sig ur?   Då och då l...

Någonting jag aldrig har klarat under hela mitt liv är underklädesshopping. Jag tittar när jag är i butikerna men jag köper nästan aldrig. Bara när jag absolut måste och då blir det mer praktiskt och bekvämt än nåt annat. Kritiken haglar här hemm...

Jag har många vänner från Iran, Irak, Kurdistan, ja området däromkring och nästan alla frågar mig varför jag inte färgar med Henna. Och jag vet inte varför, jag bara gör inte det. Mitt hår skulle bli så mycket bättre om jag använde Henna.   S...