Dags för tjejgänget att gå ut på middag.

Restaurangen som valdes för kvällen var Michaelangelo.

Mitt stamställe vad det gällde middagsmat slutet på 80-talet början på 90.

Har varit där många gånger efter det, men det är inte nåt förstahandsval längre då Stockholm har utökat utbudet av intressanta restaurganger sen dess, italienskt är alltid gott men inte längre nåt exotiskt.

Iallafall, jag gick in på nätet för att beställa bord och såg då att nere i deras valv hade dom jazzkväll. Taget! tyckte alla så jag bokade. När jag sedan såg vem det var som skulle sjunga, var valet tveklöst.

Vi var först på plats i valvet, och vi fick en servitör som kallades Mircha.

Som vanligt på Michaelangelo var maten väldigt god och vinet utsökt!

Medans vi väntade på maten började dom förbereda för underhållningen. Och så kom hon; den fantastiska Caronline Williams.

Nu måste jag ge er lite privata skvaller. Min exman Uffe, när vi gjorde slut så träffade han ett gäng kvinnor. Bl a Caroline, jag törs säga med all säkerhet att Uffe blev mycket förtjust i Caroline. Och säkert hon i honom, men eftersom Uffe var som en kvalv på görnbete så ville Caroline inte satsa. Big lost för mig och för mina barn som tyckte mycket om henne. Så för att göra en lång historia kort, Uffe flyttade ihop med den högst avskyvärda Weibing, men slutade aldrig träffa Caroline. Weibing vet det och hatar henne för det och för att hon inte ens skulle kunna jämföra sig med Carolines skugga. Jag vet det också och älskar det!

Så när jag såg att en viss Caroline Williams skulle uppträda kastade jag mig på luren och ringde Uffe och frågade om det var den Caroline, och det var det! :-D

Så när jag såg att en primadonna kom in i valvet så förstod jag att det måste vara Caroline så jag reste mig och gick fram till henne.

-" Hej, är det du som är Caroline?"

- "Jaaa..."

-"Jag heter Dina, jag är Uffes fd fru, Max och Mias mamma..."

(Ok, så här i efterhand erkänner jag att den repliken skulle få vem som helst att bli nervös) Så hon:

-"Uffe...? Uffe...? Ulf, vem?"

Här började jag skratta för att bara för fem dagar sen så satt Uffe i mitt kök och pratade med henne i telefonen, men det gjorde också att hon förstod att jag är en vän, och vi kramades och isen var bruten.

Vilken röst och vilken fantastiskt kvinna! Och bandet, mkt bra!

Tyvärr har jag inte riktigt lärt mig kameran på min jädra mobil, så korten blir lite si och så...

När inte Caroline och hennes band underhöll så gjorde Mircha det. Laila gjorde intryck på honom och uppenbarligen han på Laila, för hon ser road ut.

När bandet hade paus så kom Caroline till vårt bord och förärade oss med sitt sällskap.

Och jag var bara tvungen att ta en bild på oss tillsammans. Gissa vem    jag mmsade den till.... Moahahaha... Me like!

Vi fann varandra. Vi gillade varandra. Vi ska ses igen!

Caroline hade en mkt duktig saxofonist med sig, Ivan.   

Ivan är från Tjekien. Det är Jana som var med i vårt sällskap också, så han kom också till vårat bord när dom hade paus.

Michaelangelo är en italiensk restaurang och därmed full av italiensk konst.

Med hjälp av min assistent Anneli ska jag nu, precis som igårkväll, lära er hur man urskilljer italiensk konst från grekisk.

Om statyen var grekisk så hade hans kön varit gigantisk!

Men som ni ser är den nästan pinsam... ;.)

Ja, efter det avslöjandet fick jag ju trösta Mircha..

Kl var närmare midnatt när vi lämnade restaurangen.

På väg mot Slussen passerade vi Engelen så jag och Anneli slank ner där.

Fy fan, säger jag bara!

Det var som om alla män därnere blivit galna. Det tafsade hela tiden. Mycket otrevligt, så vi gick efter bara 30 minuter.

Jag kom hem kl 02:00.

Kl ringde 05:58 imorse. Oliver skulle åka till Trysil idag. Samling på Observatoriegatan var 07:30...

Jag mådde illa när jag vaknade.

Jag och Anneli hade skojat om det igår när vi var ute att vi skulle stå där som Patsy och Edina från serien Helt hysteriskt.

Så nu har jag bara att säga detta: Anneli! Vart i helvete var du?! Jag stod där själv helt trött och bakis. Bangare!

Det här var en av dom bättre bilderna...

Egentiligen har det varit väldigt lugnt här. Jag åkte på influensan för ett tag sen, förra veckan hade jag semester i fyra dagar, men dom gick mest åt rehabilitering, min kropp var slut.

Slutet av förra veckan däremot, dvs torsdags, så hade jag kraft nog att ta mig in till Söder och den underbara Hermans. Hade bokat en lunchdate med Yvonne, det känndes som evigheter sen vi sågs, så nu tyckte vi det var dags.

Och jag säger bara en sak: Hermans lasange.... Mmmmmm!

Jag åt så det stod mig upp i halsen. :-/ *ler*

Jag vill också passa på att bjuda på den vackra utsikten från Hermans.

Ett vackert vinterklätt Stockholm.

Lördagen hade jag och Yvonne bokat in en schlagermiddag.

Med på den var Yvonnes syster, Vickie och hennes Danne, och så våran alldeles egna Kirill, såklart.

Efter typ första låten ringde det på Yvonnes dörr och ett helt gäng underbara människor strömmade in. Visseligen störde dem mitt i mello, men när jag tillsist gav upp att överhuvud taget få höra ett bidrag, så blev det mindre irriterande och väligt trevligt. En av tjejerna som kom var från Frankrike, och vartefter kvällen led blev min franska bättre och bättre. Faktum är att jag lärde mig faktiskt många nya meningar, men tyvärr har jag glömt dem nu... :-/

Vid 11-tiden lämnade det "franska gänget" oss.

Kirill agerade fotograf.

Han har fått sparken.

Söndag var det åter dags att ta sig in till stan.

Jag och Oliver hade bokat in oss med Sara och Elin.

Vi träffades som vanligt vid "våran" Kinarestaurang.

Som för övrig aldrig mer kommer att få ett besök av mig eftersom jag   numera är osams med personalen där... :-/

Jag hade många fina bilder härifrån, men Oliver och Elin raderade dem när jag inte såg. Så här kommer en dålig bild av Sara.

Måndag:

AnnaMaria fyllde 19 år och Sarah P fyllde %"(? år! (Nu var jag snäll!)   

(Grattis Sarah i efterskott!!!)

Vi har som tradition att den som fyller år får välja mat, alt vart man vill äta, och Mia valde Etiopisk mat. Mycket bra val!

Så jag, Oliver, AnnaMaria, hennes syster Otilia och hennes två närmsta väninnor Emelie och Amanda åkte in till stan. Nu är det så att man går inte på Etiopisk restaurang utan Yvonne. Hon skulle aldig förlåta nåt sånt, så naturligtvis fanns hon redan på plats när vi kom dit.

Och, ja, man äter med händerna. ;-)

Vi hade väldigt trevligt, och plötsligt var klockan alldeles för mycket, igen.

Idag har jag roat mig med, förutom att uppdatera min blogg, så har jag varit hos tandläkaren.

Nu ska jag ut med hunden och sen är det nog dags att åka till jobbet.

Just det, jag har också lovat mig att nu ska jag börja hålla diet! :-/         

Detta är kortversionen av en uppsats Oliver skrev nyss i skolan....

Ett ljus i mörkret.

Jag var åtta år och jag väntade på min pappa som hade lovat att vi skulle träffas. Vi skulle gå ut och spela på Heron City och gå och ta någonting snabbt att äta. Jag satt vid vardagsrumsfönstret och väntade i timmar men han kom aldrig och han ringde aldrig. Det var en av många gånger, jag kommer ihåg det som att det vore igår. Jag släppte aldrig några tårar för som sagt det var en av många gånger.

Dagen efter ringde han och sa att han inte kunde komma jag kände sorg och en klump i halsen, men aldrig tårar! Inte för honom, han förtjänade inte det. Men som sagt detta var inget nytt han hade gjort såhär lå länge jag kan minnas. Även idag gör han såhär. Det var inte länge sedan han ringde och lovade en sak till. Denna gång hoppas jag att han håller till det han lovar så att jag slipper falla längre ner i mörkret.

Jag träffar nästan aldrig honom, och han hör av sig sällan och varenda gång han väl hör av sig så ljuger han bara mer och då stiger ilskan bara mer och mer. Jag känner vrede och besvikelse när han ringer men även sorg, på något sätt får han mig att känna att jag inte duger för honom när det egentligen är tvärtom.

Jag pratar gärna med någon om det. Oftast pratar jag med min mamma för hon vet hur jag mår och hur jag känner och hon lyckas alltid få mig på glada tankar. Hon vet allting om honom (såklart) därför känns det rätt att prata med henne om saken. Och jag delar gärna med mina berättelser med mina kompisar. Men min mor är den som lyckas bäst med att få mig att må bra för jag kan snacka om vad som helst med henne. Hon är mitt ljus i mörkret hon är alltid där för mig, jag kan alltid vända mig till henne, när det känns som värst ger hon mig energi och styrka. Och gör så att jag kommer igenom mörkret.

Av Oliver Kontaris-Fast.

Förutom att det kom ett nytt snökaos i fredags så har det varit en underbar helg. Jag har varit ledig och näst intill helt frisk. Óch så får man inte glömma att solen har strålat helt underbart.

Jag skulle ta mig en skön långpromenad i lördag i det vackra vädret tänkte jag. Men folket som brukar gå i skogen verkar ha gett upp. I vanliga fall, så fort det kommer snö så är man ute och trampar upp stigarna eftersom våran skog har en mycket populär vandrings och jobbings led. Men i lördags verkade det som om musten hade gått ur folk, endast en mycket smal stig var upptrampad, knappt, av en sista entusiast.

För alla Boo nostalgiker, detta är vägen vid Svartpotten.

Max och Micke hade tagit varsin fotölj när jag kom hem. Båda låg i feber.

Max temp var 40,5 så jag gick för att hämta två Alvedon till honom.

Alltså, vad är det för fel på honom?! Han är mitt barn och jag älskar honom, men jag förstår mig inte på han.

När han går ut med sina kompisar så kan han dricka vad som helst och hitta på olika"dumheter" och prova på ännu dummare saker, men två Alvedon vågar han inte ta, då är jag ute efter att ta livet av han?! *suck*

Efter mycket tjat sa han att han hade tagit dem, men när jag tittade efter hade han bara tagit en...

På söndagen var jag tvungen att gå ut och träffa folk!

Jag kunde inte vara hemma med sjuklingarna. Så när Yvonne ringde på morgonen och ville äta brunch var det ett mycket lätt beslut att ta. Så vi träffades... Håll i er nu... på Tabac!

Efter en stund ringde även Kirill och ville ansluta sig. Trevligt!

Med trevligt sällskap så varade brunchen fram till middagstid. :-/

Kirill kan inte dricka kaffe utan mörk choklad. Jag tror aldrig jag har träffat honom utan att han kommer med en chokladkaka. Så även den här gången. Och gillar man mycket stark mörk choklad så kan jag rekomendera denna:         

Ja, jag såg ju inte den första då då eftersom jag jobbade...

Men om låtarna höll lika hög kvalitét som andra delfinalen så var det en förlust.

Av dom åtta låtarna som var med och tävlade ikväll så kan jag tro att dom flesta kommer att spelas flitigt på gayställerna runt om i stan. And I will be there dancing! :-D

För att sammanfatta kvällens mello:

1. Brolle - 7 days and 7 nights - Brolle är bra! Och det var han här också, faktiskt så bra så att han skulle kunna skickas till Tyskland, vad jag vet funkar hans stil internationellt och hans röst är oklanderlig. Mycket bra!

2. Loreen - My hart is refucing me - Mycket söt tjej! Har aldrig hört eller sett henne förr. Låten var bra, dansvänlig, den yngre generationen i soffan föll för den. Jag måste säga att den var bland dom bättre. Men vad faan hade hon på sig?! Hon hade nog tänkt sticka nåt käckt, men sen tog tiden slut och hon hängde på sig nystanet bara. Hörru tjejen, resten av Europas damer klär upp sig - eller klär av sig- hur man nu vill, den där utstyrseln är ett big no no..

3. Babsan - Ge mig en spanjor - Mello i sitt rätta element, eller var det Babsan som var i sitt rätta element.. Hur som helst, detta var absolut inget att ens fundera på att skicka till stora melodifestivalen, men den var absolut kvällens roligaste låt. Alla vi kvinnor borde göra den till aftonbön. I know I will! Men precis som när After Dark sjöng "Att ta saken i egna händer" så måste man förstå svenska för att uppskatta låten,  så endast Skandinavien skulle rösta på den, i bästa fall. Men det var iallafall tre minuters underhållning, och det utanför mitt sovrum! ;-)

4. Elisabeth Andreasson - Vaken i en dröm - Hela Sverige föll i narkos. Vad var det här?! Elisabeth borde vara en sån rutinerad och duktig artist så hon måste väl ha vetat att det här sög! Är detta vad norrmännen ger oss efter all den duktiga arbetskraft vi sänder dem?! Bildt borde ringa upp dem och säga ett sanningens ord! Hon kom sist, where it belongs!

5. Sanna Nilsen - I´m in love - Inget mello utan Sanna. Denna låt vann, och det med all rätt. Detta var schlager, och faktiskt, jag ser dessutom fram emot att få höra remixen. Jag kommer att dansa benen av mig på Golden Hits med den här låten, det spratt i benen när jag hörde den. Men, Sanna borde ha bättre koreografi. Att stå stilla i en bur är ingen hit, Sanna, nä rör på höfterna och låt ditt fantastiska jag ta över scenen.

6. The Moniker - Oh my God - Precis vad jag också sa när jag såg honom. Om det var möjligt för Di Leva att skaffa barn med Ghandi, så skulle resultatet bli dethär.

Låten var inte dålig men den var absolut inget för mello.

För en eller två veckor sedan fick jag reda på att Hultfredsfestivalen var återupplivad. Det beslutet måste ha kommit efter att arrangörerna för Hultsfred hade sett genrepet på detta bidraget.  Ja, när jag tänker efter så var han som ett uppåttjack.. :-)

Varför flyga med SAS när det finns LSD?

7. Anniela - Elektrisk - Också här en bra danslåt. Inget för mello, men bra ändå. Jag vill ge henne pluspoäng för att hon var så snygg och så chick, chick chick.

8. Christian Waltz - Like suicide - En sympatisk ung man. Det är väl vad jag kan säga om detta bidraget eftersom jag vid skrivande stund redan har glömt hur den lät. Låten kom bland dom fem som gick vidare till deltävlingen men där tog det stopp och han gick inte vidare.

Bidrag nr 2 och 6 gick till andra chansen. Direkt till Globen gick bidrag nr 1 och 5!

Jag ska avsluta med att citera min dotter, AnnaMaria:

Sverige har röstat riktigt bra idag!

Jag fick ringa tillbaks stackars Oliver som var på väg till bussen imorse efter att ha hört på radio att Nackabussarna skulle börja gå tidigast kl 10:00.

När Oliver kom tillbaks så berättade han att det inte gick att gå på gångvägarna. På vissa ställen hade han haft snö upp till låren.

Vid 10-tiden kom nästa besked om busstrafiken, som står still i Stockholmsområdet idag, och det var att den tidigast skulle börja gå efter lunch, närmare vid 13-14-tiden. Jag insåg att det inte var någon mening för Oliver att åka till skolan idag, han skulle bara hinna dit och vända. Så han fick vara hemma. Mia också.

Igår kväll skottade Micke våran garageuppfart, såhär ser det ut idag:

Eftersom Oliver är den enda "mannen" vi har hemma här idag, så fick han gå ut och skotta på uppfarten...        

Natten till igår blev återigen smömnlös, jag var näst intill galen när jag klev upp. Den här hosten gör mig det, hela nätterna.

Förutom det kände jag mig på bättringsväg.

Men jag ringde Vårdcentralen och sa att jag ville ha hostmedicin.

Svaret var väntat men jag blev ändå grinig att jag måste ta mig ner dit.

Snön yrde och jag var inte 100%, men jag gjorde mig iordening ändå.

Jag var alldeles yr i huvudet när jag kom fram och det blev inte bättre av att dom sa att min underbara husläkare var på långsemester...

Men jag fick gå till en annan.

- Jaha, vad kan jag göra för dig? sa hon när jag klev in.

- Jag vill ha hostmedicin, sa jag.

Hon:

- Det kan man inte bara vilja ha sådär, ska vi undersöka dig först?

Jag:

- Det behövs inte, jag är nämligen på bättringsväg, jag behöver bara nåt som lindrar min rethosta för jag kan inte sova på nätterna, och jag hostar tills jag kräks..

- Men jag vill undersöka dig först. Av med tröjan!...

Vid det här laget, så hade jag gått ute i snöyran tvärs över hela Orminge för att komma till vårdcentralen.

Så naturligtvis så steg febern och jag blev väldigt yr i huvudet.

Så när hon började rabbla alla min "fel" blev jag inte bättre, tvärtom!

Hon slutatde med: "Du har ju influensa! Du borde inte vara ute utan ligga hemma!"

Jag:

- Ja, det hade jag varit också om ni inte promt skulle ha ner mig hit för att kunna skriva ut hostmedicin...

Jag fick iallafall min hostmedicin. Och inatt  har jag sovit bra måste jag faktiskt säga.

Redan innan helgen började det sticka i min hals och jag kännde mig inte alls 100%. Men jag höll ut hela min arbetshelg. Igår var jag ledig, då var det som att öppna en kran, snoret rann, halsen stack, febern gick upp och ner, men det värsta av allt är hostan. Den är hemsk! Först hostar jag så jag får ännumer ont i halsen, sen hostar jag hysteriskt och sen hostar jag tills allt jag inte har ätit kommer upp. Men när jag tittade ut idag och såg det vackara soliga vädret så tänkte jag att jag måste få lite frisk luft.

Så jag tog Athos och gick en sväng i skogen.

Mer behövdes inte, det tog på mina krafter och jag krachade ner i sängen.

Istället för att ta hand om mig så fotade dom mig istället. Det var Oliver som ville dokumentera vanskötseln av honom att det inte fanns någon mat färdig när han kom hem.

Har ni sett filmen "Stepbrothers"?

Det är Oliver, jag inser det mer och mer... :-/

Idag var det Lasangedag hos oss. AnnaMaria gör jättegod lasange, och den är inte nyckelhålsmärkt någonstans såg jag idag...

Medans hon gjorde den så masade jag mig upp för att göra en annan lasange som jag har spanat in ett tag nu men inte har haft tid att göra. Idag tog jag mig tid. Det var en vegetarisk lasange. Getostlasange med ratatouille. Himla god!

Här kommer den:

Spenatlasangeplattor.

Getostsås:

50 g Smör

5 msk Vetemjöl

1 l mjölk 3% (jag har inte 3% så jag tog hälften mellanmjölk och hälfgen grädde)

250 g Getost av typ Chévre

2 msk flytande Honung.

Ratatouille:

1 Zucchini

1 Aubergine

1 Röd paprika

1 Rödlök

3 Vitlöksklyftor

2 tsk Timjan

2 tsk Oregano

3 msk Tomatpuré

500 g Krossade tomater

1 tsk Socker

Börja med getostsåsen. Smält smöret i en kastrull och vispa i mjölet. Spåd med mjölken, lite i taget och rör om. Låt såsen småkoka 3-4 min rör om då och då. Sänk värmen, skär bort ev kant på osten. Bryt den i bitar och lägg ner den i såsen. Tag från plattan. Häll ner honungen och salt och vitpeppar.

Sätt ugenen på 200 grader.

Skär zucchinin i 1/2 cm tjocka skivor. Stek upp dem i olja. Samma sak med aburginen. Dela paparikan och kärna ur, dela den i ca två cmers tärningar.

Finhacka Rödlöken och vitlöken, fräs det i en wokpanna eller i en kastrull utan att de ska få färg. Lägg i paparikan. Häll sedan på tomatpurén och krossade tomater och örtkryddor och låt det puttra ihop, häll i zucchinin och aburginen. Häll på sockret och låt allt puttra några minuter.

Gör iordning en ungsfast form. Börja med ostsåsen och varva. Sista lagret ska vara ostsås, strö på med rigen permesan. och skjus in i ugnen.