Mormor Rut är egentligen mina kusiners mormor men hon har varit "mormor" sen jag kom till Sverige.

Nu är mormor Rut väldigt gammal och har bott på ålderdomshem i några år.

I onsdags ringde min (ingifta) moster och sa att Rut inte skulle ha så långt kvar.

Kanske dryga veckan.

Så i torsdags på dagen så åkte jag dit för att spendera tid med henne en sista gång.

Det var en otrevlig känsla när jag var på väg.

Jag var ju på väg för att säga "hejdå".

Jag visste det, visste hon det? Antagligen. Det brukar dom göra.

Det kändes lite bissart faktiskt att åka och se någon för sista gången.

Vi satt där och tittade på kort och pratade. Rut var lite trött och mellan varven så tog hon sig en tupplur.

Så vaknade hon till och tittade på oss och vinkade.

Så lugn, så tillfreds.

Jag hoppas jag hinner se henne igen, men om inte, har jag tagit farväl...

Tänk att det kunde komma ett sånt inlägg utan att mamma är här.

Men det var ett måste att tillbringa eftermiddagen/kvällen där.

Som tur var fick jag trevligt sällskap av Susanne, som också var tvungen att inhandla saker inför helgen då dom var bortbjudna.

Själv ville jag hitta present till Micke.

Jag visste vad jag ville ha men att hitta en som passade det var värre.

Kan inte skriva mer om det just nu.

Jag kom hem tomhänt.

Susanne hittade nåt, men inte det hon var ute efter.

Men vi kom iallafall hem mätta! :-D

Eftersom jag fick några timmar med Susanne så var Forumbesöket inte det minsta bortkastat, tvärtom.

Lisa frågade mig om vi skulle ut och plocka svamp på tisdagskvällen, i "våran" skog. Jag har gått här nu i flera år utan att hitta något ätbart så jag var lite skeptisk, men jag gillar utmaningar, så jag var på.

Förutom att Lisa är en himla duktig politiker (jag fattar inte hur hon memorerar allt och har sån koll på allt, vad det än pratas om!) så är hon en jäkel på att hitta svamp i vår skog, det var fullt av dem. Bl a på ställen jag har gått förbi nästan dagligen.

Lisa bettyde uppenbarligen tur, för på torsdagen när jag var ute med hunden så vid stigen bland kvistar och barr så hittade jag några till. Och det var inte ens i närheten av vart vi hittade dom första.

Tur att jag hade en bajspåse med mig...

Sen slutet på våren har vi retat Oliver för att han har börjat fått fjun.

Fult dunigt småhårig utväxt på överläppen. När jag tänker efter vet jag inte om det ens var värt att kalla det för fjun. Men där var det iallafall.

Under sommaren har den blivit lite mer synlig, men endast om man sitter bredvid honom eller i en viss vinkel.

Men det har varit tillräckligt för att vi ska reta honom för det. Det är väl det familjen är till för, att påpeka dina skavanker?!

Iallafall, igår kväll kom Oliver ut ur duschen och sa att nu hade han tagit hand om fjunen. Han hade rakat sig...

And I go: Eehhh.... Med vad Oliver?

- Rakhyveln som låg vid duschen!

Bad, very bad choise att raka ansiktet med den...

Söndag.

Efter en hektisk vecka så åkte vi ut till Norrtälje. Micke skulle hjälpa sin pappa upp med båten och jag skulle socialisera.

Efter en efterlängtad fika åkte vi ner till bryggan. Eftersom jag inte är till någon hjälp så passade jag på att ta en promenad med Athos i den närbelägna skogen. Kerstin följde med mig som sällskap.

Och medans vi gick på stigen så såg jag nåt jag tyckte jag sett förut.

Trattisar!!

Massvis av dem, dessutom!

Vi plockade händerna fulla, sen gick vi ner till bilen, där hittade vi en påse. Kerstin stannade kvar efterom båten nu var uppdragen, medans jag återvände.

Efter middagen gick vi en snabbsväng till och fick ihop ännu mera svamp.

Det var en lyckad söndag, med andra ord.

Idag, måndag, gjorde jag en potatisgratäng. Micke stekte upp köttet vi hade tagit fram igår. Micke äter inte svamp. Heller. Så han fick sköta sig själv och gjorde beasås, medans jag gjorde en himla god svampstuvning till oss andra.

      Nu har jag fått blodad tand och ska ge mig ut på mer svampplockning, fast inte ikväll....

Det här var svårt.

Jag har drömmar, men dom brukar se ut olika beroende på dag, humör, tillfälligt infall osv...

Så därför tänker inte jag lägga ner så mkt skrivande på detta inlägg, då det jag drömmer om idag kanske inte gäller img.

Men faktiskt finns det en dröm som aldrig sinar, tvärt om blir den starkare med åren.

Och det är att få flytta, om inte för hela året, så halvtid till Grekland.

Och för varje år som går blir den längtan starkare. Precis, det är just det det är, en längtan, för det är inte en dröm precis, utan ju äldre min barn blir så  känns det som om det inte är så långt kvar. En längtan, som snart är sann. Om inte annat så när Micke går i pension, och dit är det ju inte så långt!  

Ända sen i slutet på förra veckan försökte jag stämma träff med min son, men dagarna har hela tiden flyttats vartefter nåt mer intressant har dykt upp.

Men så äntligen skulle jag få träffa den förlorade sonen.

Vi bestämde för att gå ut och äta (Vad lockar man inte med för att få umgås).

Jag ville till Hermans, men när vi väl var där och det gick upp för Max att den var endast vegetarisk mat, så ville han gå någon annanstans.

Vi promenerade fram till Folkkungagatan och valde första bästa stället vi såg.

Det blev Al Forno II...

Max valde en planka medans jag höll fanan högt och beställde pizza Akropolis!

Helt ok!

Vi satt där och småpratade och hade trevligt tills Niclas ringde och undrade "vart fan vi satt?!"

Och innan jag hann äta upp var han där, och *poff*, så försvann min matlust! ;-)

Faktum är att jag skrattade så mycket så jag hade ont i kinderna när jag åkte hem senare på kvällen.

Det blev en  trevlig kväll, trots att Niclas dök upp! ;-)

  Det är Niclas som fotar, så han la till dom där extrahakorna som jag har på bild. Ren illvilja eftersom jag ser så mycket bättre ut än han...

Som ni märker är det svårt att få han på bild. Notera hur bra jag blev medans han blev suddig. Kan ha att göra med att min kameralins hamnade i nåt slags chocktillstånd när den upptäkte att den skulle fota Niclas...

Fredagen gick i en rasande fart.

Jag var fullt sysselsatt hela dagen.

Jag gick upp och väckte Oliver, fick iväg honom. Drack kaffe, tog ut Athos på en skogspromenad.

Gick ner till affären och handlade.

Kom hem, röjde upp.

Ställde mig och gjorde Räksmörgåsar.

  Sen gjorde jag någon som jag sällan gör. Jag bakade, Fiffirutor.

Dom kallas även: Kärleksrutor, kärlekskaka, Saratårta o s v, men hos mig kallas dem Fiffirutor.

Att baka med en och en halv hand är ingen höjdare.

Och slutade med att jag brände mig och eftersom jag höll i kastrullen och kunde inte byta hand när smärtan var som värst, så gjorde jag så dumt att jag stoppade fingret i munnen, vilket gjorde att jag brände mig där med.

Så kom dom som jag väntade på.

Perla och Nasrin.

Perla hade med sig sina världsberömda Vårrullar. Inga vårrullar är som Perlas. Jag var tvungen att gömma dem fort för att inte hyenorna här hemma skulle få nys om dom!

Nasrin hade med sig sin otroligt goda kycklingsallad.

Eller kycklingröra.

Persisk mat. Man ska äta den med baugette. Och det är precis vad vi kommer att vräka i oss idag! Mmmm :-)

  Ser ni sjalen Perla har på sig.

Dina pruductions!

Besöket slutade som det brukar med Nasrin.

Hon glömde kvar sina glasögon.

Men som tur var hade dom inte hunnit så långt när det upptäcktes, så vi mötte upp dem i centrum.

Tack för besöket, tjejer. Kom igen!