I fredags sken solen och jag och Athos gav oss ut på svamppromenad.

Jag ville hitta lite nya ställen som jag inte hade varit på.  Någonstans vek jag av från stigen och genade genom en skogsdunge, sen kom en stig till och sen gick det uppför och jag klättrade.

När jag kom upp var skogen alldeles bränd och jag minns för några år sedan att det var en skogbrand, det måste ha varit här.

Jag drog slutsatsen att svamp inte växer bland brända saker så jag började gå inåt.

    Här och var hittade jag svamp och jag blir som ett barn varje gång.

Nästa gång jag tittade upp var jag vilse och den här gången var jag verkligen vilse.

Jag fortsatte att gå för att se om jag kunde hitta en stig, för hittar man en stig kommer man alltid ut någonstans. Men inte ens spår efter djuren hittade jag...

Jag gick hit och jag gick dit.

Totalt lost!

Men jag hittade stora svampar!

    Nu hade det dessutom börjat skymma och jag hade fortfarande inte hittat någon stig och jag började bli trött i benen. T o m Athos började misstro mitt ledarskap och då och då gnydde han lite oroligt.

Just som jag planerade att ringa Micke och säga åt honom att söka mig, ringde han. Han blev inte så glad att jag var borta och sa åt mig att gå med solen på höger sida, det skulle betyda att jag var tvungen att gå tillbaka nästan hela vägen...:-/ Men jag gjorde som han sa och efter fyra timmar var jag äntligen hemma.

Snäll som jag är så delade jag svampen med Britta, gamla damen mittemot, hon blev jätteglad. Själv ville jag inte se den just då...

Men även jag hade massor med svamp hemma.

Och till middag blev det varma mackor med kantarellstuvning. Gott!

Tack för tipset, Anneli!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sommaren och hösten 2014 har inte riktigt varit mitt år. Av många olika anledningar har jag mest försvunnit från joredens yta, känns det som, utom då jag har varit på jobbet, där jag har varit så mycket jag har kunnat. Kanske mest för att slippa ta...

Igår var jag bjuden till Yvonne på girllmiddag. Meningen var väl att vi skulle laga mat tillsammans, men jag jobbade till kl 18- och jag tror att verken Yvonne eller hennes mamma hade lust att börja med maten så sent.  Så innan jag ens hade lämnat ...

Jag vet inte om det är såhär för alla när man blir äldre eller om det är bara jag. Man vill så gärna träffa och umgås med sina vänner, men tiden räcker inte till... När hamnade jag i den här negativa spiralen och hur tar man sig ur?   Då och då l...

Någonting jag aldrig har klarat under hela mitt liv är underklädesshopping. Jag tittar när jag är i butikerna men jag köper nästan aldrig. Bara när jag absolut måste och då blir det mer praktiskt och bekvämt än nåt annat. Kritiken haglar här hemm...

Jag har många vänner från Iran, Irak, Kurdistan, ja området däromkring och nästan alla frågar mig varför jag inte färgar med Henna. Och jag vet inte varför, jag bara gör inte det. Mitt hår skulle bli så mycket bättre om jag använde Henna.   S...