Min stackars mamma har inte varit här i en vecka ens och alla har tröttnat.

Tröttnat på att hon inte hör!

Detta är inget nytt, det var flera år sedan vi började klaga på hennes hörsel, och hon på oss, att vi mummlar, och det har ju inte blivit bättre med åren direkt.

Vi har många gånger skrattat åt henne när folk har talat till henne och hon har bara gått därifrån för hon har hört. Eller svarat helt uppåt väggarna för att hon tycker det är pinsamt att säga för många "va" så hon svarar på vad hon tror att dom har sagt. Det har blivit en hel del intressanta svar genom åren.

Men såhär illa som det är nu har det aldrig varit. Vi skrattar inte längre, vi blir mest irriterade och ljudnivån som alltid är ganska hög här, är näst intill olidlig.

Så i måndags hängde jag på låset till hörselmottagningen för tidsbokning! Nu kommer hon inte undan, nu blir det hörapparat!

Efter det blev det en kortis till Forum, en kortis till Forum med min mamma är en tur på ca 2-3 timmar.

Sen hem och lämna scootern och ta bussen in till stan och möta upp Yvonne för att gå på glasögon outlet.

Vi gick därifrån tomhänta. Det var helkass!

Vi stannade till vid Tabac för att ta oss en välbehövlig kvällsdrink och lite tilltugg till det, tapas.

Jag passade också på att fira Yvonne på hennes födelsedag, dagen innan, för det dröjer nog innan vi ses igen.

Igår, tisdag, var en bra dag för min mamma.

Inte nog att vi spenderade dem flera timmar i Forum och inte nog med att hon hittade någonting att shoppa, hon fick kebab också.

En nöjd mamma är en bra mamma....   

Som om det inte räckte med folk i min lilla lägenhet så blev vi fler.

Som ett brev på posten kom hon för att styra upp, enl henne själv.

Hon kom mitt i karnevalyran och vädret var alldeles underbart, så en glass i centrum.

För min mamma kan bara hålla sig hemma ett par timmar, sen måste hon ta sig till närmsta centrum.

Sist mamma var här på morsdag var 24 år sedan, när Max var bebis. Och att hon skulle få fira med bägge sina barn, det minns jag inte när det var sist. Så det var lite speciellt iår. Kul, även om det var trångt, högljutt och man gick in i varandra hela tiden.

Det tog enda till 25 maj för årets prämiergrillning. Men gott blev det.

Var det nåt vi hade gott om iår också så var det tårtor, tre stycken. Två köpte jag och mamma och Oliver när vi var och handlade och på eftermiddagen kom AnnaMaria med en alldeles färsk himla god chokladmoussetårta.

Ser du Anneli? Jag har också varit snäll....

Jag fick också ett par nya ballerinaskor som jag hade sett i Orminge skoaffär när jag gick där med mamma dagen innan.

Sommrigt söta, tycker jag.

Jag har fortfarande inte fått in någon diskmaskin än, då ni kan ju tänka er disken efter. Eller inte bara den dagen, utan alla dagar här.

Diskmaskin är numera prio ett!

Men jag måste vänta på att Micke blir klar med sin hall för han måste komma och flytta om lite i mitt kök för att jag ska få plats med den.

Den smalaste diskmaskinen på marknaden  är 44, 5 cm och båda nuvarande platserna som jag skulle kunna få in en maskin på är endast 40 cm, så därför behövs Micke.

Så om någon är sugen på tårta så finns det här.

Är någon sugen på att flytta in eller bara vill ha någonstans att ta vägen ett tag, så är det bara att komma.

The more the marrier!   

Sista tiden har allt gått i ett.

Det har varit mycket tidiga mornar och, för mig, tidiga kvällar. Helt slut på kvällen men mentalt så pass stressad att jag vaknar i ottan.

Så när Nasrin sa att hon hade sett reklam att Vikingline hade dansfest hela natten, känndes det inte rent spontant helt lockande. Men tanken att komma ifrån var och när jag sen såg att dom hade Golden Hits party, då var det taget!

Fast det som lockade mest var faktiskt buffén.

Jag hade bara ätit frukost bara för att vara säker på att kunna svulla maximalt.

Och det gjorde jag. Jag var så upptagen av maten att jag inte njöt av den vackra utsikten, vi hade bord precis vid fönstret, men jag knäppte några bilder för att påminna mig om att jag satt bra till.

Och trots att jag var öm i käken efter tandläkarbehandlingen så lyckades jag ändå få i mig.

Två ggr kallrätter

En gång varmrätt, plus plock från Nasrins tallrik (synd att kasta mat, liksom)

Ostbricka och tillsist efterrätt.

Sen var det ner till hytten och göra oss i ordning och gå upp till baren och dricka vodka som är utomordentligt bra för matsmältningen!

Roligt var också att när jag och Anneli och Nasrin satt där och tittade ut över dansgolvet så hittade vi på fler arbetskamrater! Kul!

Lite amatörsmässigt av oss var att boka frukost dan efter.

Vi kom ju inte i säng förrän kl var runt halv fyra på morgonen och satt vid frukostbordet vid 9.

Det blev att vi gick tillbaks till hytten sen och jag och Anneli sov nästan hela tillbakaresan tills Nasrin väckte oss så vi skulle hinna till taxfree:n.

Tack för trevligt sällskap och en trevlig tur!

Min fina scooter blev ju stulen, så jag fick köpa en ny.

Är det nåt jag inte behöver så är det extra utgifter, så sluta ge mig det, tack!

Det räcker med alla inköp jag måste göra iallafall i samband med flytten.

Jag har ingenstans att ställa in moppen här jag bor nu, så jag var tvungen att köpa ett överdrag till den. Det jag ville ha fanns på Jula, som ligger ute på Värmdö.

När jag ska någonstans med moppen där jag inte hittar så har jag alltid tagit rygg på Micke. Men jag måste lära mig att blir mer självständig, så jag bestämde att jag skulle ta mig dig själv. Eller, nja, nästan alldeles för egen maskin, Micke fick ge mig en karta för säkerhetsskull.

Med den i handen kom jag till Jula.

Och jag fick det jag ville ha och jag tog mig hem. Alldeles själv!

I måndags blev livet lite lättare ändå.

Bella och jag tillbringade en liten tid i Slakthusområden med varsin mobil i handen och installerade GPS funktion!

Jag har ju haft karta på min, men jag kan ju inte hålla den och köra därefter eftersom jag behöver båda händerna när jag kör. Nu pratar hon i örat på mig istället. Vad kan gå fel nu?!

Glory, glory hallelujah!   

Så kom dagen då jag officellt flyttade.

Jag måste säga att jag inför den här flytten var helt ofokuserad och totalt oplanerad. Så när dagen kom var allt ganska kaotiskt.

Det var hur mycket saker som helst som jag inte kunde ta med mig. Och hade jag varit mer planerande så hade jag kunnat skänka bort mycket mer. Men nu skedde allt i sista minuten så det blev sååå mycket saker som åkte till tippen.

Fyra såna lass bara släng.

Mycket av min tid gick även åt att vara mina plastburkar och skålars Raoul Wallenberg. Vilket jag märkte senare inte hade någon veran eftersom dom, läs AnnaMaria ,  slängde dom när jag inte såg.

Hade verkligen behövt en och annan, men tyvärr...

Det jag sörjer allra mest är barnens saker som jag hade sparat. Dom var helt onolstalgiska över att slänga gamla teckningar och leksaker, men jag grät inombords.

Lördag kväll, trötta och möra efter att ha kämpat hela dagen tog vi oss till Herrgårn för att äta middag där. Sen hem till kaoset i lägenheten för att sova, för vi var inte helt färdiga med huset, fler saker skulle till tippen.

När jag vaknade på söndag morgon och skulle åka och handla frukost var min moppe borta. Stulen. "Välkommen till ditt nya område"!

Jag har däremot svårt att tro att det är någon i ormådet, 85% av dom som bor här är familjer med små barn. Polisen trodde inte det heller, tydligen figuerar det en liga som åker omkring och stjäl mopeder, min var ingen match då den, där den stod, var bara att lyfta in i någon skåpbil.

Söndagen var nästan värre än lördagen, för alla var vi trötta efter gårdagen och nu hade vi dessutom ingen skåpbil utan bara en kombi.

Men det gick och sakta men säkert blev det tomt i huset och jag kunde lämna det bakom mig.

Hemma i lägenheten var det däremot allt utom ordning. Inga garderober, ingen källare och massa kartonger överallt. Plus att vi plötsligt blev 5 personer i min lilla lägenhet.

AnnaMaria som hade varit ruskigt duktig på att rensa bland mina saker visade sig vara sämre med sina egna, inte en pryl kasserades.

Bara så alla får en liten iblick, hur jag har haft det.

Köket:

Vardagsrummet.

Och mitt sovrum

Då har vi alltså packat upp så mycket det gick.

Det betydde mer rensning.

Och ytterligare en tur till Ikea för att inhandla förvaringsutrymmen.

Jag borde ringa till lönekontoret och be dem skicka min lönecheck direkt till Ikeas huvudkontor.

Innan den här flytten hamnade jag i klimakteriet.

Mentalt och psykiskt det värsta som har hänt mig. Jag hamnade helt nere i avgrunden. Jag vet idag hur det psykotiska helvetet ser ut. Hemskt! Ingen kvinna borde hamna där. Ingen annan heller för den delen.

Men som tur var så finns det hjälp. För min del hormoner.
Stor skillnad!!
Jag är så glad att jag fick dem och att jag inte behövde vänta länge med att få en tid hos gyn och att dom hjälpte mig så bra och så snabbt!

Men du blir ju inte heeelt symtomfri. Och med den här flytten också så blev allt så tungt och rörigt.

Många har nog märkt att jag inte småpratar när folk ringer, jag vill inte, jag blir bara stressad just nu. Kan inte fokusera på mer än en sak. Inte heller hör jag av mig, det av samma anleding.Jag har inte glömt bort någon, jag kan bara inte just nu...

Men jag måste säga att jag trivs i min lägenhet, trots röran.

Jag trivs i mitt nya område också, så många fantastiska människor som bor här. Underbart!

Jo, just det.

Ni såg röran, bortsett från oss människor som bor här, så rör sig även en hund och en katt i det också. Så man måste hela tiden ha koll på att inte trampa på dem där dom ligger.

Nåja, det tar sig trots allt. Det blir bara bättre och bättre... :-)

En sak som jag inte kommer att sakna med huset är kattluckan!

Frasse kommer aldrig mer att kunna släpa in någonting. Ja, han har börjat gå ut här nu.

Det sista han tog in, kvällen innan vi flyttade var detta.

Athos och jag försöker hitta nya promenadstråk, Svartpotten har blivit utbytt mot Myrsjön.

Athos är nöjd bara han får färskt gräs att mumsa på. Annaras tycker jag inte att vi har hittat den perfekta rundan än.