Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

5:2

Av Dina - 29 december 2013 18:48

 


Jag vet, mitt eviga tjat... "Nu så...!"

Men jag borde få lite cred för att jag aldrig ger upp denna never ending story.

Nästan så jag själv blir imonerad av mitt aldrig sinanade entusiasm att köra igång ett mer hälsosamt liv.

Nästan varje måndag, i 10 års tid.

Jag vaknar ny och mer hälsosam varje måndag morgon, tills nångting gott och oemotståndligt hamnar i min väg. Eller om jag blir hungrig, helt enkelt.

Eftersom jag inte klarar hunger så värst bra så har "bantning" inte varit nåt för mig. Egentiligen har inte mycket varit nåt för mig eftersom jag inte riktigt har helhjärtat lagt manken till.

Jo, faktiskt, jag drack shaker från Herberlift ett tag och det fungerade faktiskt. I två månader, sen kom semestern och jag ville äta riktig lunch, inte pulverlunch, så det sket sig...

 

Men nu har jag bestämt mig för att testa 5;2 med början på måndag, dagen innan nyår, med en fastedag.

Jag måste göra nåt nu. Jag har inte haft tid att träna nåt what so ever, och på sommaren när jag har gått till jobbet så har jag i år åkt scooter. Och svullat som aldrig förr. Och såhär stor som jag är nu har jag aldrig tidigare varit.

När jag väntade Max gick jag upp 18 kg, jag väger två kilo till just nu... :-/

 

Men för att förbereda inför fastan, så har jag varit på coopen i lördags och inhandlat tröstproviant nu till helgen.

 

Plus en pringels som jag strax ska öppna... :-)

Japp, imgorgon gäller det!

 

Jul

Av Dina - 27 december 2013 16:30

Den 23 december.

Äntligen en ledig dag!

Pytsan!

Upp, duscha, kaffe, ut med hunden och sen Nacka Forum!

Julklappar skall inhandlas.

Julmat skall inhandlas och lagas.

 

Julen har alltid firats hemma hos mig, men iår som jag sa så var det inte riktigt jul för mig. Max var inte hemma och Micke, som blivit morfar i år ville naturlgitvis fira med de sina. Det ville inte jag så vi beslutade att fira på varsit håll.

Jag, AnnaMaria och Oliver tackade jag till den årliga inbjudan av Uffe att fira med dem. Vi får den varje år, men brukar fira hemma på vårat sett. Men med stora barn och vissa borta så kändes det som om det inte var lika viktigt att ha det på "mitt" sätt.

Och det var jätteskönt!

Det enda jag behövde ta med mig var hemmagjorda köttbullar och rödbetssallad.

Och sen kunde jag bara njuta av god mat och trevligt sällskap.

 

 

 

Det här var inget bra kort, men jag hade varit lat med kameran...

Sen blev det uppesittarkväll och många samtalsämnen, inte så bra för mig som skulle vara på jobbet 08:00,

Det var jag och Visar var mycket imponerad att jag hade kommit iväg.

"Veteran" blev jag kallad och jag förstår att det var menat som en komplimang, men jag måste nog förklara för honom vid tillfälle att såna ord till en kvinna kan sluta med dödsstraff.....

Av Dina - 27 december 2013 16:05

Hela veckan innan jul jobbade jag så dom enda tillfällerna  som gavs till julbak var på kvällarna efter jobbet. När man är sådär jättepigg på att baka...


Vore det inte för att jag hade lovat Nasrin att baka Kourambjedes (grekiska julkakor) till hennes födelsedag så hade jag nog hoppat att vad julbak heter.

Men nu fick jag rycka upp mig och ställa mig och baka vid 21-tiden på kvällen när jag egentligen bara ville sjunka ner i fotöljen.

 

Julen för mig är egentligen är kär högtid, stressen till trots, men iår så hade jag ingen julstämning alls och det berodde inte bara på avsaknaden av snö.

 

Julbaket ska vara sådär lite gemytligt, som typ den bilden man såg i alla tidningar på kronprinsessan Viktoria och lilla Estelle.

 

 

Själv fick jag också hjälp, av en bångstyrig, döv, envis man som vägrade följa instruktioner eftersom han minsann kan...

   

Jag hade deg överallt! Här är en bild av taket:

 

-Lyft inte vispen!

Vet inte hur många gånger jag sa det och ändå gick det inte in!!!???

 

Ok, jag kanske inte skall jämföra med Viktoria och hennes tvååring för hon har en till vuxen och en hel stab bakom sig redo att hjälpa till, men  t o m vissa andra kan baka med ett leeande och ett hyfsat rent kök.

 

 

Nåväl, jag lyckades till slut få mina kakor.

 

Och Nasrin fick sina till sin födelsedag.

 

 

Av Dina - 1 december 2013 18:05

Det började med att den milda hösten gjorde att en mysitsk växt började ta sig mitt på gräsmattan på baksidan.

Först bara en grön kvist som jag tänkte flera gånger att jag skulle gå ut och dra upp med roten, men innan jag fick tummen ur så började den blomma...

Har ingen aning om vad det är för nån, men är säker på att jag har sett den på mina skogsprommenader.

   

 

Och så till alla orchidéer jag fått genom åren.

Speciellt en som jag fick utan Kerstin, den hade så himla fin färg. Men den blommade färdigt och sen hände det inget på flera år. Jag har tänkt tanken att kasta den när den inte blommat på sådär 5-7 år, men jag gjorde inte det då bladen fortfarande såg gröna och fina ut.

Och så plötsligt:

 

Men, jag har en blomma, jag minns inte längre när jag fick den, men sen den dagen har den blommat och blommat och blommat...

Min cyklamen.

 

Året runt...

Tack Sarah, den måste ha blivit given med kärlek. Förresten, hur mår din? :-)

 

Av Dina - 5 november 2013 10:04

Till alla oss som använder pants eller leggings (eller vad sjutton dom nu kallas) nu är dom här!

leggings med fleece invändigt.

 

Det här måste vara det sämsta kortet ever, men det var bara för att jag hade en katt som absolut skulle gosa just när jag fotade.

 

Såhär ser dom ut utvändigt. Helt vanliga pants.

Finns på Åhlens.

#åhlens #leggings

Av Dina - 2 november 2013 22:53

Vid flera tillfällen under hösten har jag varit ute i skogen och letat svamp utan framgång.

Inte ens flugsvampar har jag hittat, det har varit helt dött...

Det enda jag har sett är en vacker natur och en himla massa rådjur.

   

 

Så för en vecka ungefär när jag var ute och tittade om det skulle bli några svampar i år, såg jag pytte, pyttesmå början till finersvamp. Jag kände att jag kanske vågade hoppas på lite svamp i år trots allt.

Plus att det har kommit en hel del regn nu på sista tiden.

 

Så idag begav vi oss ut i skogen. Jag hade redan planerat vart jag skulle titta, ett snårigt ogästvänligt ställe som jag vid två tillfällen förra året gick vilse och kom till, men jag minns också att jag hittade stora svampar där. Värt ett försök.

 

Athos är inte mycket till hjälp. Bortsett från att han gärna är i vägen så är han mest besatt av färskt gräs han han äta på eller långa pinnar som sitter fast som han kan dra loss. Hjälpa till att hitta svamp duger han inte till trots flera års erfarenhet.

   

Om man tittar på marken ska den vara idealisk för höstkantareller.

När jag var på väg att ge upp och suckade att det här skulle bli den värsa hösten ever, då, plötsligt uppenbarade sig massa små svampar.

 

Jag fick en hel del! Lycka!

 

Micke propsade på att äta midda ute idag.

Jag hade helst sett att jag fick laga något med min nyfunna svamp, men ingen utav barnen skulle äta hemma ikväll så jag hakade på Mickes förslag.

Jag hade sen en tid tillbaks fått planka på hjärnan, vet inte om jag drömde om det och sen hade jag det på hjärnan, så det hade jag tänkt att jag skulle äta.

Till Mickes förvåning eftersom jag aldrig beställer kött. Men nu gjorde jag det. Det var gott, men jag hann knappt få ner sista tuggan förrän jag mådde illa när jag tänkte på vad jag hade ätit. Ett vanligt symtom numera...

Men det var kul så länge det varade.

 

Imorgon ska jag göra nåt av svampen. Det ser jag fram emot. Jag ser också fram emot att gå ut och plocka mer.

Det ska jag nog också göra imorgon. :-)

 

 

 

Av Dina - 20 oktober 2013 15:09

Ett dop i Grekland är ungefär lika hysteriskt som ett bröllop.

Max, min son, skulle bli gudfar åt min kusins lille son och vi hade bestämt att dopet skulle ske slutet på september. Det bestämdes redan i våras.

 

Barnets mamma, Dina (vi heter likadant) och jag hade under sommaren bollat idéer och förslag via chatten med varandra, men som vanligt när nåt ska ske i bland greker så är allt allas angenlägenhet.

Tillslut bestämde Dina och jag oss för att inte läcka nåt till närstående för att minimera beblandning av i första hand våra respektive mammor. Jag älskar min mamma, men efter det här dopet var jag lite glad över att jag bodde på andra sidan av Europa.

Men all inblandning gjorde också att saker och ting fixades i sista minuten.

Det blev väldigt stressigt sista veckan då jag jobbade ända fram till fredagen.

 

Lördagen tillbirngades på Nacka Forum alltså för dom sista inköpen.

 

Det här skulle alltså också in i min resväska. Så det var ju inte så överraskande när jag på Arlanda fick "rött kort".

   

 

Planet till Aten var halvfullt så jag unkom med sträng blick och ett harklande av incheckningspersonalen. Inget jag inte kan leva med.

 

Kvällen den 24 september satt vi i kortärmat vid midnatt i Aten och åt middag på tavernan vid kyrkan där man kan få god husmanskost, rejäla portioner och hyfsat pris.

Vinet serveras kilovis (Det fick Laila erfara när vi var där sist) och ölen kall.

 

 

Dagen efter var det inte läge att ligga och dra sig. Med mamma med sig ska man helst hänga på låset till affärerna.

Ingen var intresserad av att göra frukost så vi tog oss ner till huvudgatan framför lägenheten och Platia Mavilis där barerna förvandlas till caféer dagtid.

Men jag ville inte sitta vid någon av dem, jag ville sitta i solen så vi mamma och jag köpte oss varsin kopp kaffe och en varm ostpaj,  tiropitta, och satte oss på en bänk.

Jag hann inte mer än plocka fram min ostpaj förrän en hel hjord duvor flög emot mig och parkerade sig framför mina fötter. Och fick dom inget snabbt nog pickade dom på mig... Ingen matro här inte..

   

 

Och för att återkomma till dophysterin.

Det vi skulle köpa i Grekland var ett guldkors och det som man behöver till dopet. Dopklänningen hade vi redan köpt i Sverige eftersom barnets föräldrar tyckte det skulle vara kul att blanda svenskt med grekiskt. Men det kunde vi inte säga högt. För när ett barn ska döpas i Grekland så ska det döpas på rätt sätt, dvs Greek way!

 

Så tillslut fick jag ge med mig då min mamma, när jag tillslut fick säga att jag redan hade köpt dopkläder, involverade hela butiken och dess kunder om att man måste ha grekiska dopkläder åtminstonde för syns skull. Det var varmt, jag orkade inte. Så förutom en dopklänning för 1500 kr köpte vi också grekiska dopkläder för ca 2000 kr...

Efter en hel dag kom vi tillslut hem till lägenheten med det här som gick upp till nästan 10 000 kr...

 

Och sen så undrar folk varför ingen vill bli gudföräldarar... Nä, för det är dyrt!

Efter den här dagen hade min mamma shoppingförbud.

Mest för att bilen vi hade hyrt inte var sådär jättestor.

Och såhär såg vi ut när vi åkte till Eratini.

 

     

Såhär satt jag i tre och en halv timme...

Det är 25 mil från Athen till Eratini, men eftersom vägen går delvis över bergen så tar det lite längre tid.

Vid en ganska lång sträcka ser man bara berg och byar på varje sida, men så plötsigt är det som om bergen spricker upp och man ser havet... Då vet man att nu är det inte så långt kvar, nu är man snart i Eratini. Det är en speciell känsla, jag har haft den redan som barn och jag vet att mina barn har den också...

 

Om det går att zooma så är det staden Itea som syns..

 

Slutet på september var en bra period att komma till Eratini till, den veckan bar det bazar och hela huvudgatan var full med stånd med olika saker man kunde köpa. Även dans på gatan. När jag skulle gå förbi där första kvällen så grappade en kvinna tag i min arm och jag hamnade i ringdans. Micke försvann förstås som en avlöning och sen ville han inte att vi skulle gå förbi det ståndet resten av veckan. Men det var nästan omöjligt att undgå och jag fick dansa några gånger till.

Tyvärr så tog jag inte så många foton den här resan då det hände nåt med min mobil efter flygturen... Eller om det var jag som gjorde nåt...

Men här är utsikt från mammas veranda.

   

Bergen som skymtas på andra sidan är Peloponesos.

 


Så kom äntligen dagen D, även känd som lördagen/dopdagen.

Dopet skulle vara kl 12:30, kyrkan ligger på  kanppt 5 min gångavstånd , men kl 8 på morgonen hade min mamma närvaroupprop i köket av oss stackare som bodde med henne...

 

Så vad fick vi nu för nästan 10 000 kr, jo, mest bara en massa tyll, men det här är vad man måste ha för att döpas på rätt sätt:

 


I den stora vita väskan låg tre ljus, ett badlakan, en mindre handuk till prästen, ett doplakan, tvål och en glasflaska att fylla med olja och dom grekiska dopkläderna.

Korset låg i min väska.

         

Dopklänningen som vi tog med oss från Sverige.

 

Jag vill saga att Max var sååå duktig! Jag är så stolt över honom min fina!

 

Dopet börjar med att Max innan för kyrkodörren måste förkunna att han tror och förkasta Djävulen... Någonting sånt, lyssnar inte så noga. Sen får han barnet från mamman, det är hon som står bredvid och hjälper Max där han hakar sig när han läser förkunnelsen på gammelgrekiska.

     

Lilla Giannis med gamla Giannis. Bebisens morfar, min farbror.

 

Jag hade köpt dyra fina strumpbyxor att ha på mig. Jag hoppade dem eftersom det var över 30 grader varmt. Så jag förstår att lilla Gannis var väldigt nöjd när hans kläder åkte av för att doppas i dopfundet.

           

Inoljad, nydöpt och tillbaka hos Gudfar.

Sen var det dags att iklä sig dopdräkten. Och jag kan säga att den gjorde succsé! Det här är det andra barnet i världshistorien i Grekland som ett barn har döpts i dopdräkt. Max var det första.

       

Dopet är över och mamman får tillbaka barnet.

 

Efter det packade alla in sig i bilarna för att åka till Hotel Delfi bech för mat och dans.

Det var hur mycket mat som helst och många olika maträtter.

Där efter dans.

Och, tja, någon måste ju börja dansen. Det brukar vara min mamma, men hon drar alltid upp mig med.

   

 

När allt det här var över, kunde både Max och jag pusta ut och njuta av den återstående tiden som vi hade kvar i Grekland.

En fördel med att bli äldre är att säkerheten går före... tja.. allt. Därför var jag den enda på stranden som använde både glasögon, solskyddsfaktor och solhatt.

 

Max och Micke bättrade på sin malignt melanom istället, och sin solsting!

 

Måndag i Eratini betyder torghandel. Bönder från närområden kommer med sina frukter och grönsaker. Och man kan köpa allt man behöver i veckan färskt, ekologiskt och till ett bra pris.

   

 

Mammas sätt att dricka öl..

 

Det var en sak när hon drack det så hemma, men lite pinsamt när vi var ute. Hon var nämligen rädd att det skulle ha krypit ner nån geting i burken. Alla vet ju att slutet på september är ju getingsäsong... :-/

 

Dom två sista dagarna tillbringade vi åter i Aten.

Det har varit kris i Grekland dom senaste åren, men som turist har det inte märkts av, förrän nu. Det låg ett dystert täcke över hela staden. Säkert över hela landet, men vi märkte mest av det i Aten. Å andra sidan är det dit man ska åka som turist just nu, mycket är väldigt billigt.

Men som grek, led jag av att se hur det har blivit... Som den stora depressionen på 30-talet.

Det var svårt att röra sig i Aten också utan att hamna mitt i en demostration, eller som jag mitt i insatsstyrkans utryckning...

Och vi var alla beväpnade, dom med batonger och sköldar, jag med shoppingkasse och handväska.

 

 

 Sista dagen var den enda dagen på hela resan som jag behövde ha långärmat, och faktum var att när vi var på väg in mot Plaka (Gamla stan) på morgonen så önskade jag att jag tagit med mig en kofta, men det hade jag inte, så jag sprang i på H&M och köpte en tjocktröja, men alteftersom det blev mitt på dan så behövde jag aldrig använda den. Jag vill bara tillägga att vinterkläderna redan kommit fram i Athen, och sortimentet på H&M hade många måstehaplagg! Hoppas Sverige har samma sortiment.

 

Efter en hel förmiddag i Athens gator med Max hade han gjort mig galen.

"Prata inte med alla!"  "Köp inte från den el den"! "Gå inte där!" "Gör inte det!" "Du om någon kommer att bli råndad!" osv osv...

Jag förstår att han bara menade väl, trycket från Gyllene gryning, ett nynazistparit, ligger som ett ständigt hot också. Men jag känner såhär; hellre lever jag som jag vill med risk att få stryk än i förtryck och ofrihet. Det har aldrig varit för mig!

Iallafall, när hans kompisar började ringa honom kändes det som en befrielse att få stryka runt i lugn och ro.

En sväng runt det antika biblioteket..

     

Om man står med ryggen mot biblioteksområdet och tittar uppåt ser man Akropolis.

 

 

På kvällen mötte jag upp Max på torget nedanför där vi bor och tog en drink och väntade in Micke som fortfarande var på Plaka och tatuerade sig.

Efter det sa jag till Max att inte komma hem för sent, senast kl 03:00 för att vi skulle bara på flygplatsen tidigt på morgonen.

 

 

Medans Max var ute och roade sig, Micke låg och sov satt jag och surfade på grannarnas internet och packade, eller rättare sagt stuvade ner det jag skulle ha med mig hem i resväskan. Min och Max. Faktiskt så fick jag packa Max resväska, för nåt sa mig att han inte skulle komma hem till kl 3...

 

05:45 dyker en plakat Max upp.... Och nu till er som klagar på att det är jobbigt att resa med småbarn... NJUT!!!  Ni vet inte vad ni gnäller om! Försök resa med en plakat 23-åring!!!

 

Vi missade ena flygbussen och fick stå och vänta på nästa. Max hade tappat bort sin munkjacka och frös så jag var tvungen att fiska fram en ny jacka åt honom. Hela tiden fick jag försöka stoppa honom från att gå ut på gatan då vägen är mycket trafikerad och alla stannar inte.. Mellan försöken att gå ut på gatan och titta efter bussen, somnade han på bänken. Då fick jag skaka liv i honom och be honom försöka se pigg och nykter ut så att han skulle komma med på bussen.

 

Väl på flygplatsen var det första vi fick göra att hitta en plats att parkera Max på.

Sen ställa oss i kön för incheckning. Just den morgonen var hälften av alla incheckningsapparater trasiga, så alla fick köa till dom som var öppna.

Efter det fick vi ställa oss i en annan lång kö för att lämna in bagaget.

 

 

Mitt bagage var tyngre nu än när jag kom och det räckte inte med en röd lapp, jag fick två och 400 kr i böter...

Böterna fick jag gå till andra sidan av hallen för att betala, och när jag kom tillbaka till incheckningsdisken med kvittot, började det blinka "gate open",

Sprang tillbaka där jag lämnade Max och började en mödosam kamp att få liv i honom, samtidigt som jag försökte undvika att alla på utreseterminalen skulle titta på oss...

Att sen guida honom till flygplanet med glada tillrop som öppna ögonen, nej, du kan inte dricka nåt nu, du får kaffe på planet. Se pigg ut så du kommer igenom kontrollen... osv det var svettigt!

Att få ta en skrikande 3-åring i armen och leda den igenom allt det här hade varit rena drömmen.

 

Det bästa med den här semestern var att jag fick så mycket tid med Max. Det tyckte jag om och jag hade kul i det stora hela.

Men om en semester ska räknas som semester tror jag att den ska tillbringas med en god vän långt ifrån ens familj och släkt...

 

Lite bunus:

Lägenheten i Aten orörd sen mormor och morfar bodde där så det finns mycket orginal kvar. Bl a kylskåpet, som är en Generak electric från 60-talet. Minst.

   

 

Av Dina - 21 september 2013 22:37

Nu har jag inte uppdaterat bloggen på bra länge, men jag har haft häcken full.

När jag väl har satt mig i fotöljen så varit helt slut.

 

Dinasemester är en en semester på 1-2 veckor som jag har oberoende av någon annan, som typ min make.

Jag har två-tre veckor med Micke och/eller barnen men sen måste jag ha en egen semester.

Det har hänt någon sommar där jag har hoppat över det och tagit fyra veckor tillsammans med min make, som förra sommaren, men av nån anledning har jag alltid ångrat det. Tack och lov har det inte hänt så ofta.

 

På min semester behöver jag inte ha nåt inbokat. Jag behöver inte göra nåt och när jag gör nåt så är det bara för mitt eget nöjes skull. Jag går ofta upp och gör en kopp kaffe och tar min laptop och dröjer mig kvar i sängen länge innan jag går upp. Jag bara är.

 

Dom två sista veckorna i augusti var min Dinasemester.

Den inleddes med att åka ut till Dalarö och fira Sara och Tomas som inte bara fyllde år utan passade på att förlova sig också! Till Saras mammas stora glädje... ;-)

 

Min kavaljer för dagen var min yngsta, Oliver, som hade gjort bort sig och hade inget val än att följa med mamma.

 

Se så glad han är över det!

Faktiskt, vi åt väldigt gott och drack aningens för mycket kanske, men vi hade jättetrevligt, vi som satt vid vårat bord.

 

Kristina, Saras mamma och i bakgrunden Jim, Saras son.

 

 

Oliver, Nina och Sara.

 

När jag inte latade mig, så hade jag faktiskt fullt upp dom här två veckorna. Jag hade tajmat in kulturveckan, perfekt med Parkteatern det var ju en fantastisk sommar, så man kunde ta med sig en picknickkorg och sätta sig i gräset och låta sig underhållas.

Här är den underbara Rikard Wolf i Vitabergsparken.

 

 

Ormingekarnevalen är ju inte längre vad den en gång har varit. Men förra året så drog Ormingefestivalen igång på Myrsjöns festplats. Och dom som stod för underhållningen var lokala förmågor, och inträdet gratis, så som det en gång var på Ormingekarnevalen. Enkelt och trevligt... Kanske att det började liiite för sent bara..

 

 

Och som vanligt har jag varit ute och ätit.

Och här måste jag slå ett slag för den asiatiska restaurangen Pong, speciellt den som ligger vid Skrapangallerian.

Mycket att välja bland i buffén och sen hade dom den godaste Panacottan jag ätit.

Fast jag var proppmätt så vilje jag ändå smaka en.

 

Och när jag väl gav upp hade jag fått i mig tre..

 

 

Nåt jag har varit dålig på den här sommaren är att besöka Hermans.

Så när jag och Barbara hade en date i närheten passade vi på att äta middag där.

Och nu vet jag att Hermans har fått ett till fan..

 

 

Som sagt, augusti har varit en hektisk månad, så jag har halkat efter.

Men nu ska jag försöka hålla bloggen uppdaterad.

För fr o m måndag har jag semester igen. Familjesemester, och den ska tillbringas hos resten av familjen i Grekland.

 

 

 

 

 

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Translate


Skapa flashcards