I tisdags tog jag en sväng ut i skogen för att söka kantareller efter att Laila sagt att dom har kommit nu. Jag är inte så förtjust i att gå ensam i skogen på sommaren då det kryllar av ormar överallt, så jag var tacksam att Micke ville följa med men han med sin fot kunde bara hålla sig på stigen och lite offroad.

 

Promenaden började bra, vi , läs Micke, hittade några sycken och det var det. Vi hittade inga fler. Men det var en underbar skogsrunda. Det doftade varm skog och väckte minnen från barndomen. Underbart.

Athos var med och även han njöt, men han stannade vid varje träsk och t o m vadade i det och la sig i den blöta mossan för att svalka sig.

     

Men det är på G nu.... :-)

 

Jag vet inte hur jag tänkte när jag planerade mitt schema för sommaren, men av någon anledning fick jag för mig att midsommarfirandet var på lördagen... Så jag la mig på arbete lördag dag och söndag kväll... Tills jag surt fick veta att det var på fredag vi skulle fira. Jag har bara bott här i 41 år, man kan inte lära sig allt på en gång.. :-/

 

Iallafall, midsommarafton firades traditionsenligt hos Susanne och Staffan.

Det blev en moppefärd ut dit efter jobbet.

Med god mat, glada vänner och sång i ofrivillig kanon, och femkamp firade vi årets längsta dag.

Även om jag finner att årets dommare i femkamp verkade något partisk mot det laget som hennes man och dotter deltog i, TROTS min vän och lagkamrat Susannes frikostiga mutförsök! Skandal!    

 

Det var lika trevligt som alltid och färden hem var underbar. Inte en bil så långt ögat nådde, inte kallt, bara tyst, vackert och en fullmåne som lyste upp vägen.

           

 

Igen, tack alla för en trevlig kväll!   

För länge sen var vi ett gäng som gjorde en hel del tillsammans.

Det var ett gäng som "bara blev".

Vi hade inte så mycket gemensamt kanske men vi bara slöts ihop och gjorde saker tillsammans.

Det var en väldigt brokig skara och vi hade mycket roligt tillsammans.

Nu när vi ses så blir det "Hej, gamla gänget!"

Vi ses tyvärr inte så ofta numera, så det var extra skojigt när Giovanni bjöd över mig på lunch och sa att "våran" Sahra kommer också. Tre av oss som var en klunga på ca 15 pers.

 

"Lunchen" blev fem timmar lång! Både jag och Sahra hoppade till att tiden bara flög iväg. Men det var så kul att ses och prata ikapp och skratta åt gamla minnen.

 

Sahara hade med sig etiopisk mat och jag köpte med mig Buddapeststubbe, den är himla god efter att man plockat bort mandarinerna.

Vad jag ville säga med det var att min kamp för att gå ner i vikt går inte så bra... Efter 2 veckor har jag bara gått ner 100 g... Jag måste skärpa mig!

   

 

I måndags, veckan som var, skulle jag börja mitt nya liv.

Jag hade installerat min kaloriräknarapp och var redo att tappa omfång.

Det var tills någon, läs Anneli, tyckte att vi skulle äta lunch på Hermans.

Det var längesen jag var på Hermans, så jag kunde ju inte neka. Och trots att det fanns 16 olika sallader och bönor och annat nyttigt att äta, vad åt jag mest av?! Lasangen!! Homus och bröd! Fanns inte så mycket plats över till sallad och annat nyttigt när jag var klar...

     

 

Tisdagen.

Världens sötaste och finaste Otilia tog studenten.

 

Jag var inte med på utsläppet, men jag var med på middagen senare.

God mat, glada skratt, några tårar (när tal hölls) och underbara människor.

Kul var att jag fick träffa Lizas mamma och vänner. Personer jag har hört talas om i flera år men aldrig träffat.

Kul 2, var nog att barnens biologiska farfar dök upp. Max var inte ens året när vi såg han sist och dom andra barnen hade inte träffat han alls.

Japp, här åkte kalorimätaren i höjden, igen.

Eller nä, det gjorde den egentiligen inte för jag fyllde inte in nåt efter kl 18:00 på kvällen.

 

Otilia men nästan alla syskonen, bara Oliver och Daniel som inte är med på bild.

 

 

Onsdagen flöt förbi ganska obemärkt, men så kom torsdagen.

Torsdag tog Laila intiativ till en middag med allas våran Perla som vi inte ser så mycket av nuför tiden.

 En god middag på Michaelangelo i Ga Stan.

 

Och min tallrik var rengjord.

Efter middagen ville Rishan ta en sista drink innan vi åkte hem, så vi hamnade på Engelen. Mest av lathet eftersom vi stod utanför den när hon kom på det.

Så den här middagen blev ganska bra iallafall, för alla kalorier jag hade ätit dansade jag av mig till kl 2 på natten.

Nattslussenbilder.

     

Och det här var bland dom bättre...

 

Söndagen var det dags igen.

Viktoria fyllde år och färden tog mig ut till Tyresö för att avnjuta en mycket god middag.

     

Bortsett från att tårtan förstördes med en massa bär, så hade den en himla god botten. Den måste jag få receptet på! Eller kanske inte...  Himla god!

 

Jag fick lite dåligt samvete för att jag inte äter frukt och idag tänkte jag att jag skulle skärpa till mig.

Så jag åt två apelsiner.

 

Två apelsiner såg jag sen var 172 kalorier. 172?! Det var en skål popcorn som jag kunde ha ätit framför TV:n nu på kvällen och jag hade njutit av det dessutom. Nä, jag ska aldrig mer äta frukt!

 

 

För man blir ju lite orolig.

Jag tycker själv att jag har integrerat mig bra i det svenska samhället, men så länge jag kan minnas har jag alltid trott att svenska flaggan var blå/gul. Vet inte hur jag lyckats få det så om bakfoten, men jag ska genast ta till mig av min nya lärdom och hoppas att jag får stanna kvar här!

 

Tidigare i våras byggde två Talgoxar (?) bo under taknocken på AnnaMarias stuga.

   

Nu har äggen kläckts och så fort mamma och pappa fågel kommer så är det ett himla liv i boet. Kul!

 

Men så häromdagen så ramlade en liten bebis ut. Den levde fortfarande när Mia hittade den utanför sin dörr. Hon tog upp den och la den i en liten kartong i hopp om att någon av föräldrarna skulle lyfta tillbaks den till boet och kom in och frågade om fåglar gör det. Vi sa  att det brukar dom inte göra, men kanske man kunde lägga tillbaks den dit.

Men när vi kom ut till stugan gick en belåten Frasse därifrån och lådan var tom... :-(

Dagen efter när jag skulle ut till Mia för att säga henne nåt låg ytterligare en fågelunge där, men den var redan död och Mia sa att den just hade fallit.

 

Jag gick tillbaks för att hämta nåt att ta upp den med innan det blev en massa flugor, Men jag hann inte förrän Frasse tagit den också.

Vad tusan, har den katten ett sjätte sinne som känner av när det trillar ut fågelungar? Han var inte ens i närheten!

 

Idag hade jag inbokat ärende på Coop Froum ute vid Värmdö markand efter jobbet. Jag hade planerat att om vädret tillät skulle jag ta mig ut dit med moppen.

Men imorse kände jag mig inte lika säker, så jag bad Micke möta upp mig när jag slutade och åka med mig dit.

 

Vi skulle köra via Gustavsberg.

Vid ett tillfälle svängde Micke av vägen för att vi skulle prata ihop oss ifall vi kom ifrån varandra i trafiken, och vi stod precis vid brofästet, den här promenadbron som finns på vattensidan innan Gustavsberg och som är av trä, för dem som vet, och precis när vi skulle köra iväg fick min moppe "spunk" och åkte rätt in i räcket.

 

   

 

Jag har haft moppen i typ två veckor och har redan kvaddat den.

Fast det var ju Mickes fel, förstås!

 

 

I fredags morse landade jag och Yvonne i Prag.

Vädret visade sig inte från sin vackraste sida, men det var å andra sidan inte kallt heller. Bara grått med stundtals en förnimmelse om sol.

Vi gjorde det lätt för oss och tog en taxi till hotell Boscolo, där vi skulle bo.

Jag blir inte lätt åksjuk, men så som han körde kände jag en lätt yrsel.

Vi tog taxi ganska mycket i Prag, Det blev för oss det snabbaste färdmedlet då vi hade vissa saker inbokade och ofta fick lite kort om tid. Och endast EN taxichaufför tog oss från A till B utan att köra stora rundan för att taxametern ska ticka, och den taxichauffören var en KVINNA!! All heder till oss! Men, visst, taxi kostar inte alls lika mycket som här.

 

Vi bodde på samma hotellkjedja när vi var i Budapest för två år sen, och jag måste säga att det hotellet var snäppet bättre än det här, även om det här också var mycket bra. Men det i Budapest såg verkligen sagolik ut, eller som Yvonne uttrycker det: Som en Versacespya.

 

Men här är iallfall lobbyn på det här hotellet:

   

 

Vårat hotellrum:

     

Den här textremsan: "Hallo, Mrs Kontaris-Mårtensson...." gick hela helgen på TV:n. Och för att vara säkra på att jag verkligen såg den så gick TV:n automatiskt på lite då och då under dagen.

Städerskan hade gjort en liten miss inne på min toalett i mitt rum när hon städade ut den förra gästen, och vi påpekade det lite fint när vi kom in. Det var nästan så jag ångrade det, för sen hann jag knappt snätta foten utanför dörren förrän dom var där och städade det. Kläder jag plockat fram på sängen för att jag skulle ha dem, veks ihop fint i en hög igen...

 

En av dem absolut bästa sakerna med att bo på hotell, enligt min mening, är hotellfrukosten. Och på Boscolo hotell fick man vacker musik till frukost, live musik alltså. Varje morgon satt hon där med sin harpa, och såhär i efterhand förstår jag inte varför "harpa" ska vara ett skällsord, det lät ju riktigt vackert!

 

 Lite kuriosa från hotellet:

Nedre delen var för länge sen ett bank/postkontor, inne i ciggarbaren kan man tydligast se spåren efter det då det var gamla kassavalvet. Orginaldörrarna är fortfarande kvar, men numera rymmer det ciggarer och sprit.

     

Kortet längst ner är tagen från ciggarbaren, över lobbyn och ut mot matsalen, men fönsterna längst bort är dom gamla postluckorna.

 

Vi kom iallafall fram till hotellet mitt på dagen, och vi ville inte förspilla någon tid, så vi tog fram en turistkarta och tittade ut vad vi kunde börja med att se.

Inte långt från hotellet låg den judiska Synagogan, dit gick vi.

       

Vad jag riktigt gör här vet jag inte, det ser mest ut som jag står och kissar...

Byggnaden var enorm och det var svårt att ta bra bild med mobilen, kameran hade jag förstås hemma.

 Efter en fin promenad tillbaks till hotellet var det bara att gå upp till rummet och hämta badkläder för att sen gå ner till spaet där vi hade tid för behandling. Tjeckerna har tydligen en fallenhet för blått, det var "mysfärgen" överallt.

     

Efteråt gick vi upp på rummen och snabbdusch för då var det middagsdags.

Vi hade bestämt att vi skulle äta "inhemsk" mat på resan, det är ju halva nöjet med att komma till ett annat land, så vi frågade i receptionen vad dom rekomenderade, och vi fick adressen till en jättetrevlig restaurang som jag nu inte minns namnet på, men som skulle ha god traditionell tjeckisk mat och dryck.

Och dom rekomenderade oss att äta anka. Inte nåt som stod högt på verken min eller Yvonnes meny, men om dom sa det så var det väl ändå värt att prova. Och numera är anka på vår 10 i toplista!

           

Ankrätten är tallriken längs in på bilden ovan, ser inte aptitlig ut men den var himelsk god!

Nåt annat inhemskt vi blev rekomenderade var Becherovka. Becherovka är för tjeckerna vad ouzo är för grekerna, raki för turkarna, koskenkorva för finnarna, ja, ni fattar, men becherovka är mycket, mycket godare!!

 

Enligt tjeckerna kan becherovka drickas innan maten, under maten och efter maten. Och var utmärkt för matsmältningen. Vi drack den innan eller eftermaten, det räckte, men vi drack den till varje måltid utom frukost.

Här fick vi också livemusik till maten, en man satt och spelade piano och sjöng allt från Sinatra till Beatles.

 

Efter att vi hade avnjutit vår middag hade mörkret fallit på, men vi förstod att vi inte var sååå långt från hotellet även om taxichaufören tog omvägar till restaurangen, så vi bestämde oss för att gå.

Och börjar med att gå vilse.

Att hitta i Prag, som turist iallafall, är näst intill omöjligt. Kartorna stämde inte med gatorna eller om det var tvärtom, man blir tillsagt att följa en viss gata, men vid nästa kvarter har gatan bytt namn och då var man vilse igen. Asfalt finns i stort sett inte på Prags gator, vägar och trottorarer, allt är kullersten i olika storlekar. Väldigt vackert och fint, men ett helvete att gå på i klackar.

   

När vi irrat omkring i gränderna med kartan i högsta hugg ett bra tag gav vi upp och tog taxi, igen.

 

Lördag morgon gick vi upp strax innan kl 8:00. Tanken var att vi skulle gå ner till spaavdelningen och simma innan frukost, men vi var så möra efter gårdagen och ville få ut så mycket som möjligt utav den här dagen så vi bestämde snabbt att vi skulle gå ner och äta frukost på en gång istället.

Och eftersom det här var Yvonnes födelsedag, så avslutade vi frukosten med "champange", deras motsvarighet till iallafall.    

som i mitt tycke är mycket godare än riktig champange.

 

Sen gick vi ut i det vackra Prag.

En av anledningarna till varför jag hade så svårt att lokalisera mig var att jag brukar ta ett riktmärke, och han i lobbyn hade sagt dagen innan "kolla efter det svarta tornet", bara det att Prag har minst tusen svarta torn. Så det var ett dumt riktmärke.

 

Vi började med att gå mot "Ghettot", dom judiska kvarteren, som än idag kallas ghettot i mannamun. Jag vill bara säga att om det är ghettot, så är det i ghettot jag vill bo!

Om Biblioteksgatan i Stockholm ses som faschionabel, så bleknade den i jämförelse med den här gatan. Alla, och då menar jag alla, märken som är nåt att räkna med fanns representerade på denna gata i egna butiker!

Tyvärr gick jag bara och tittade och kom på att fota först när vi gått förbi. Men en liten blick på dom vackra husen kan man iallafall se, och en bit historia.

   

 

Alla byggnader i Prag var vackra faktiskt, det var kul att dom bevarat arkitekturen så bra och dom nya som byggs, byggs i samma stuk.

Det var svårt att ett kort som gör byggnaderna rättvisa, eftersom dom var så stora. Men här kommer iallafall lite husväggar.

   

Och lite bilder på alla svarta torn, och då har jag inte tagit med alla jag fotade.

           

 

Jag märkte att dom flesta större kyrkor gärna hade biskopar och präster på balkongen på byggnaderna.

Här är tex balkongen på kyrkan på bilden ovan.

   

 På torget på det gamla rådhuset yttervägg sitter Prag Orloj, det Astrologiska uret, som är från 1400-talet, varje timme kan man se apostlarna komma ut när uret slår.

 

 

Det finns hur mycket kultur som helst i Prag, och en uppsjö av museer, men jag känner mig själv, att gå på museeum med mig kräver en halv dag, och vi hade inte den tiden. Men ett museeum hann vi med iallafall, ett man inte vill stanna länge i, Tortyrmuseumet. Tjecken har en brutal historia och mycket "orginalredsakp" har sparats.

     

"Makerna" här ovan var vanligtvis till kvinnor. Kvinnor som inte lytt sina män eller andra "överordnade" eller om dom hade talat emot eller låtit göra sin röst hörd osv. Då fick dom den här masken på sig så dom kunde förlöjligas oficiellt.

Bilderna här är dom mildaste, ärligt talat så hade både jag och Yvonne ont i magen när vi kom ut därifrån. Hur grymma människor kan vara övergick vårt förstånd.

Museet ligger under jorden och man går i mörka gångar. Så när vi kom upp till ytan igen och efter den hemska upplevelsen bestämde vi oss för att vi skulle dricka kaffe. Starbucks låg i närheten, så vi gick dit. Och eftersom det var mycket folk så fick man säga sitt namn och så skrev dom på kopparna och ropade ut det när det var klart, det är inte lätt att komma dit med såna exotiska namn som Dina och Yvonne.

 

 

På torget fanns också inhemsk fastfood, det var stora fläskbitar och dom skar man av bitar av, nästan som kebabkött, och stoppade i bröd, man kunde också få välgrillade bitar av svålen och gå och tugga på. Vi provade det inte.

 

 

Nåväl, färden fortsatte mot den berömda Karlsbron.

     

Ovan: Kalle, himself.

En mycket vacker bro. Och på bron fanns det massa stånd med handgjorda smycken och jag ville handla. Men vi bestämde att ta det på tillbakavägen, för att slippa bära och i värsta fall råka ställa ifrån oss påsarna någonstans. Tyvärr så på tillbakavägen kom vi inte till Karlsbron utan en bro, två broar ifrån.

 

Vy från bron, en trevlig restaurang.

 

Prag är en musikens stad, så lite här och var stod det musikanter, så också på bron.

   

 

Längst med bron, på räcket, fanns pampiga statyer med vad jag tror människor (helgon) som betytt nåt för Prag, eller Tjecken, vid ett tillfälle hittade vi en staty med kvinnor, tre stycken faktiskt och dom var dom enda, så Yvonnne fick ställa sig under så jag kunde fota, sen tänkte jag att vi båda skulle stå under och fota oss med dom som bakgrund, men det misslyckades.

   

Vid slutet på bron, vid en av statyerna, var det massa männiksor som köade framför. När dom kom fram så tog dom på den, i vilket syfte förstod vi aldrig, men antagligen ska det väl ha nåt med att det bringade lycka.

Där folk tog där var det en annan färg på statyen, antingen att det har "slipats" rent av alla handflator eller så var det förgyllt, jag försökte komma fram och läsa nåt, men fanatikerna puttades.

   

 

Så kom vi tillsut över till andra sidan och då var det dags för lunch.

Vi hittade ett hotell med restaurang ganska nära vattnet så vi gick dit och åt en tretätters lunch för 100 kr och man fick hur mycket mat som helst. Jag brukar vara duktig och äta upp allt på tallriken, men jag gav upp. Det var inte en tallrik med spaghetti jag fick, det var en hel kastrull.

           

 

Det hela avslutades med en Becherovka, såklart!

 

 

Mätta och belåtna fortsatte färden mot Prags slott. Den mödosamma färden till slottet ska jag säga, för det var en helvetestrappa på väg upp. Vi, eller, ok, jag, var tvungen att vila på vägen upp.

   

 Slottet i Prag har en historia från 800-talet.

Och det var det största slottet jag har sett. Det har tre borggårdar! Och finns med i Guinnesrekordbok som det största antika slott (tror jag det var).

Det gick förstås inte att fota det, men jag gjorde några försök.

     

Hägst upp ingången och två av borggårdarna.

Vid sista borggården låg också St Vitus katedralen, alltså, dom fönsterna var fantastiska! Tyvärr gick det inte att fota dem, dom måste upplevas eftersom alla färger försvann, men man kanske kan ana.

       

En fantastisk kyrka, men massor av detaljer även på utsidan.

Här försökte jag fånga några på utsidan, men kyrkan var enorm och väldigt hög.

   

 

På vägen ner så gick vi förbi vinodlingarna, och en mycket fin vineria. Yvonne vill stanna och ta ett glas, men klockan hade börjat ticka, och vi var tvugna att ta oss tillbaka till hotellet för att vi hade en tid att passa och ville göra oss iordning innan och vi var ju trots allt på andra sidan floden.

 

Efter att ha kommit tillbaks till hotellet låg det en överraskning på Yvonnes rum.

 

Efter att ha provsmakat, satt på oss en ansiktsmask, duschat och gjort oss iordning var det dags igen att sätta sig i en taxi till en restaurang som Yvonne hade bokat plats på när hon bokade resan. Den här restaurangen låg en bit utanför Prag.

 

Svata Klara var en vinkällare från 1700-talet men sen 50 år tillbaks är det en restaurang. Och med riskt för att bli tjatig. Underbar mat, god öl och himelsk gott vin. Servicen var toppen och atmosfären helt underbar.

     

 

Vi hade bestämt att vi bara måste besöka åtminstone en jazzklubb när vi var i Prag, det är nästan ett måste när man åker dit, och klubben vi hade fått rekomenderat från flera personer har "The Duck" den skulle ligga på en pråm vid floden.

Så när vi hade avnjutit middagen så bad vi personalen ringa efter en taxi, det var nu som den kvinnliga chaufören kom och nu kostade samma resa hälften så mycket än vad vi hade betalat när vi kom...

 

Väl nere vid floden gick vi i månens sken till "The Duck" och till vår stora fasa såg vi att just den kvällen var det rockkväll.

 

Nä, såhär skulle inte kvällen sluta, vi skulle gå på klubb och det skulle vara jazz. Så vi började gå in mot stan igen och efter att ha gått ett tag kom vi in till centrum och hittade en öppen klubb.

   

Fantastikst!

 

Vi försökte att gå tillbaks till hotellet, trötta och ont i fötterna, men vi gick vilse, igen, och det slutade med taxi.

En mycket trevlig dag!

 

Dagen efter var inte så trevlig, det regnade och blåste. Yvonne ville ha en ny resväska eftersom hennes hade gått sönder.

Att springa runt i Prag i det vädret var inte så lockande, men så kom vi på att inte långt ifrån vårt hotell låg en galleria med 200 butiker. Där kunde man ju slå ihjäl lite tid.

   

 

Efter en fika tog vi oss tillbaks till hotellet för en fika och packa ihop våra saker för att sen ta oss ut till flygplatsen.

Prag är ett ställe jag absolut kommer att åka till igen. och jag kan varmt rekomendera det till alla! Jag tror inte någon kommer att åka dit och ångra det.

 

Väl hemma i Sverige, detta var söndag kväll alltså, fick jag ytterligare en trevlig överraskning. Jag hade grämt mig att jag inte var hemma på morsdag, men alla mina barn hade kommit ihåg mig ändå och stod här med blommor till mig.

   

 

En sista bild från Prag: