Jag blir så trött på mig själv...

I eftermiddag kommer två arbetskamrater till mig och hälsar på så jag tänkte dom skulle äta här med oss. Som sagt, pastasallad.

Eftersom jag är ledig tänkte jag att jag skulle ta min fina dramaten som min älskade väninna Sus gett mig i present och traska ner till centrum och handla så det är klart när dom kommer.

Jag ska ta min plånbok från min väska, den finns inte där, jag ser mig omkring men kan inte hitta den. Panik! Men så kom jag ihåg: Den ligger i bilen. Jag la den i handsfacket igår när vi var på Bauhaus...

*suck* Detta är inte första gången, tyvärr inte sista heller kan jag frukta.

Nu måste jag vänta tills Micke kommer hem.:-(

Så här har det alltid varit. Jag lär mig aldrig. Blir så trött på mig själv för att jag är så disträ.

Åtminstonde förr hade jag backup, Sarah, jag kunde alltid springa till henne. Men hon har ju övergivit mig och flyttat lååångt bort.*snyft*

Såg ett framtidsreportage på Discovery härom månaden.

Det var ett litet chip som man opererade in i underarmen med all data som fanns om dig. Där stod det när du är född, vart du bor, kontonr osv osv..

Det kunde även fungera som betalkort.

Jag tyckte det hela var en smula bisarrt.

Men jag vet inte om jag tycker det längre. Vid närmare eftertanke verkar det inte alls dumt. Inte dumt alls....

Och då menar jag min bekantskapskrets.

Och jag vet vem.

Micke är den morgonpigga av oss två. Alltid på helgerna så är han uppe med tuppen mendans jag gärna ligger kvar till 9. Då kommer han in med en kopp kaffe till mig. Efter en stund åker han iväg till Coop för att köpa frallor och jag går upp och förbereder frukost. I bästa fall så har han redan gjort det innan jag ens kommer upp.

Söndag, jag vaknar, märker att det är full aktivitet i köket. "Underbart" tänker jag då jag faktiskt var lite småhungrig. Det händer väldigt sällan att jag är sugen på frukost så fort jag vaknar, det måste gå en stund först, sen.

Men när jag ligger där i sovrummet hör jag att det är inte traditionella morgonljud jag hör. Förvirrat tog jag mig ur sängen och gick ut i köket.

Där stod Micke glad som en lärka: "God morgon, vill du ha ägg och bacon?"

Inte nog med att stekosen fick det att vända sig i magen på mig, när jag sedan tittade ner i hans talrik och såg ägg och bacon för lite stekta dessutom för min smak, ja, då vände sig min mage ut och in.

Tack och lov var den tom.

Jag tittade mig runt i köket. Jag såg nog att han varit och handlat så då måste det finnas frallor härnågonstans...

Men, nej, det fanns ägg, bacon, crispies och annat äckligt pålägg som jag inte äter till förbannelse, men inga frallor.

På väg ut att sätta sig för frukost ser Micke min förtvivilade blick leta efter något att äta.

"Det finns bröd i frysen, jag glömde ta fram, blev så ivrig att börja min nya diet" säger han och lyser som ett barn som fått en present.

"Jag märker det" tänker jag, suckar och gör iordning min frukost.

Jag vet nog vem som sått det här fröet...

Micke ser glad ut, för glad ut...

Idag är det måndag. Jag är ledigt. Ikväll blir det Tonfiskpastasallad till middag....*ler*