När barnen var små och det var farsdag så ordnade jag alltid farsdagfika och så fick deras pappa komma och bli firad.

Men inte fan var det någon som såg till att morsdag blev ordentligt firat om inte jag själv gjorde det. Så en dag fick det ett stopp. Jag ringde upp Uffe och sa att om han ville bli firad på farsdag så fick han göra iordning middag och så skulle vi komma och fira honom.

Det gjorde han. En gång.

Efter det har dom inte firat farsdag med sin pappa.

Micke är ju inte "våran" pappa, men eftersom jag är av den inställningen att högtidsdagar och bemärkelsedagar ska firas så har jag återupptagit planeringen av farsdagdagen, han är trots allt det närmaste man kan bli i pappaväg hos oss.

När någon ska uppvaktas hos oss så får den personen välja middag.

När Micke ska välja middag blir det garanterat kött, så även idag, stekt fläksfilé med hasselbackspotatis och beasås.

Jag tog inte så mycket mat, har jättesvårt att äta.

Jag har inte längre ont i mina tänder, men flisan som jag tappade igår har lämnat sylvassa kanter och min tunga är sönderskuren och alldeles öm.

Eftersom jag gör veckans matsedel varje söndag, så vad vi skulle äta idag hade jag redan planerat förra söndagen, så hade jag en hel vecka på mig att se fram emot dagens efterrätt: Mandelparfait.

Här med en frukt och bärkompott.

Tror ni jag kunde äta den då?

Nej! Fruktan att tappa fler lagningar och flisor är så stor att jag vågade inte äta nåt med nötter i.

Men vad jag hörde av dem som åt så var den god.

Kul för dom!

Och vad fick pappa Micke för present?

Nya fårskinnstofflor. 

Precis vad ha alltiiiid har önskat sig! ;-)       

Ja, nästan så var det igår. *suck*

Jag har ju påbörjat två stycken rotbehandlingar, en på vadera sida i underkäken.

Steg 1 är avslutad. Dvs hon har rengjort kanalerna och lagt på ett slags vitt skydd där hon har borrad och gått in. I pappret som jag fick efter bahandlingen står att man inte ska påfresta tänderna under behandlingsfasen då dom är någon ömtåligare än vanligt.

I fredags var detta inget problem då jag var så jäkla öm i underkäken att minsta tryck blixtrade till uppe i skallen.

Men igår så hade det ömma lagt sig, och mina tänder kändes inte alls.

Och hungrig efter endast flytade kost så skulle jag äta en smörgås. Surdegsbrödet "Rund och god" eller vad den heter. Big mistake! För plötsligt kändes det konstigt på ena sidan, och när jag kände efter med tungan så kändes det som en spricka.

Och eftersom jag inte kunde låta bli att ha tungan där varannan sekund så plötsligt kände jag något hårt i munnen. Så där låg den, en stor flisa från min tand... :-(

Idag är min tunga sönderskuren för jag kan fortfarande inte låta bli att känna på tanden med den. Och där tanden gick av är det mkt vasst.

Undrar om det fäster med kontaktlim...?

Efter en sån tråkig sak så kan man inget annat göra än att gå och roa sig.

Vänserpartiet hade fest och jag var bjuden.

Micke ville inte förlja med så jag fick gå själv. Lite pirrit att gå när man inte känner någon.  Men jag var nyfiken. Och så här i efterhand, idag alltså, så var det ett bra val. Jag hade mycket trevligt!

Efter maten så uppträdde ett Jazzbandsduo som heter LaJa.

Och jag kan bara säga en sak: Fyfan vad bra dom var!

Dom hade utlåvat en upplevelse och det blev det också då dom tog teknikens hjälp och hade färger och former med musiken.

Rekomenderas verkligen!

T o m dom lite yngre som såg ut som om dom höll på drunkna när dom hörde att det skulle bli Jazz  hade ändrat sig när föreställningen var slut.

Tyvärr så var jag tvungen att lämna fest långt innan jag egentligen hade lust att gå, för lokalen låg lite off och jag kände verkligen inte för att gå den långa mörka, kalla vägen enda till den närmsta busshållsplats som låg vid Nacka Forum.

Men jag ser fram emot nästa möte för det var mycket trevliga människor där.