Jag sitter här och försöker kronologisera händelserna i veckan och jag kan inte det...

Jag tänker förbrilt på vad som har hänt och jag vet vad som har hänt, men inte när... Dags för semester..?

Av olika andledningar har denna vecka varit så fullt upp så den har tärt på mig psykiskt och fysiskt.

När den är slut, img kl 24:00, så hoppas jag på sinnesro ett bra tag framöver.

Minns ni  Olivers uppsats? Då vet ni att han skrev att om att pappa hade lovat honom en sak till nu, en i Olivers värld stor sak, han hoppades att inte bli sviken den här gången också. Men det blev han...

Och eftersom Oliver är ett utåtagerande barn så förstod jag att snart kommer ett utbrott. Och det gjorde det. Tyvärr i skolan. Så i måndags så fick jag snällt åka till skolan med Oliver och sitta på ett tvåtimmars möte. Men det var ett bra möte. Därefter åkte jag hem för att ta hand om det jag inte kunde/orkade ta han om i helgen då jag jobbade.

Under en längre tid på jobbet har vi haft ett rent helvete. Bortsett från att det nu är jättetungt så hade dom dragit ner på personal också. Allt detta resulterade i att jag och mina kollegor gick på knäna och var helt slut. Vi kunde kanppt säga nåt tillvarandra förrän irritation uppstod. Detta är nu löst och sen igår, fredag. Så jag ska inte älta mer om det, utan ville bara få med det då det har påverkat mig väldigt mkt den senaste tiden eftersom jag har varit helt slut när jag kommit hem.

I onsdags efter jobbet skyndade jag mig hem för att laga middag, sen åkte jag på paritstyrelsemöte. Jag känner mig fortfarande helt vilsen och utan kött på benen, men det är skitkul! :-) Och tur är väl det, för mötet drog över en timme och kl 22 åkte jag därifrån.

I torsdags kommer min kollega och tipsar om att Siba firar 60 år och hade massor med rabbater. Telefoner för 60 kr, bl a.

Eftersom jag slutade kl 14 den dagen så åttog jag mig att åka och handla till oss.

Väl ute på Värmdö upptäcker jag att jag är en dag förtidig. :-/

Efter lite övertalning gick expediten i affären med på att lägga undan tre telefoner till mig. Micke fick hämta upp mig och så åkte vi till Coop i Orminge för att handla lite kompliterande saker till middagen. Eftersom vi inte skulle ha så mycket, två saker, typ, så höll jag mitt Medmerakort i handen, vi betalar med det nämligen. Efter en rundsvängning i butiken och några provsmakningar var det dags att gå till kassan och betala..... Det var då jag upptäckte att jag någonstans i butiken har lagt ifrån mig kortet... :-/ Micke som just kom in i affären efter att ha gjort ett annat ärende fick lösa ut mig. Känns det igen, Sarah? :-)

På fredagen hämtade Micke mig efter jobbet. Han slutade tidigare än mig och hade åkt ut till Siba för att hämta Sabas och mina tilefoner. Totalt sex stycken...

Och när vi hade lämnat av Saba där hon bor, och jag satt med mina telefoner i knät så undrade jag vad jag ska göra med dem, egentligen. Jag behövde dom inte... Typiskt mig...

Jag försökte ge Max och AnnaMaria en varsin. Bra å ha när man flyttar hemifrån, men ingen av dem var intresserade...

Men min mamma var så hon ska få en nu när Max åker till Grekland i slutet på mars. Micke och jag blev dessutom barnlediga på fredagen. Ingen av dem skulle äta hemma så då struntade vi att laga mat och åkte till Herrgå´r istället. Ett säkert kort, vi har aldrig blivit besvikna och portionerna är väl tilltagna så Micke har Herrgå´rn som första val, nästan jämt.

Lite annat som har hänt är att min kollega, Anneli,  köpte 7 sorters kakor till mig på bokrean. Precis vad jag behövde.... :-D

  Visst finns det väl nåt som heter "Sockerdieten"?

Häromkvällen ställde jag mig framför kaminen iklädd mitt fina nattlinne som Mia hade köpt till mig i julklapp, men jag kom för nära glaset så mitt nattlinne bränndes... *snyft*

Men för att få ett possitivt avslut, precis som jag hoppas, så börjar det iallafall att bli vår. Det töar! Och när jag var i skogen med Athos så hörde jag vårfloden brusa. Ett såntdär ögonblick som man känner att livet är härligt! :-)

 

Sus

26 mars 2011 21:59

Vi behöver en telefon! Är de för fast telefoni så köper jag gärna en av dig! Det finns ju folk (läs Dina och mamma) som envisas med att fortfarande ringa på den vanliga telefonen. ;-)

Och när det gäller den där s.k "pappan". Må han få vad han förtjäntar.

Dina

26 mars 2011 23:26

Jag tycker faktiskt det är trevligare att prata i hemtelefonen! Gemytligare på nåt sett...
Raring, du kan få den...

Vad det gäller den där andra, det hoppas jag med!

 

Sarah

27 mars 2011 21:38

Inget verkar förändrat:
Tommy samma klumphuvud som tidigare, tyvärr!
Du samma virrpotta som vanligt, tack-o-lov!
Härligt när det börjar låta i vårbäcken vid spåret - så många gånger vi stått och lyssnat på den.

Dina

27 mars 2011 22:18

Ja. Precis vad jag tänkte när jag stod där och tittade på den: "Vart är Sarah", du fattades då...

 

Bea

27 mars 2011 23:18

Usch, vad f-bannad jag blir på den där karln du skriver om!!! Skönt att mötet på Olivers skola blev bra, i alla fall! Kom ihåg att du är en JÄTTEBRA mamma!

Jaa, du, känner igen det där sedan tidigare. När det är så häktiskt på jobbet, så vad man än säger blir det fel. :( Allt är som gjort för utbrott, liksom...

Hoppas den veckan som kommer blir lugnare för dig, Dina! ;)

Dina

27 mars 2011 23:41

Förr eller senare biter Karma honom i baken! ;-)

Ja, det hoppas jag med Bea, för min energi håller på och sinar..
Äh! Självklart blir det bättre nu! :-D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sommaren och hösten 2014 har inte riktigt varit mitt år. Av många olika anledningar har jag mest försvunnit från joredens yta, känns det som, utom då jag har varit på jobbet, där jag har varit så mycket jag har kunnat. Kanske mest för att slippa ta...

Igår var jag bjuden till Yvonne på girllmiddag. Meningen var väl att vi skulle laga mat tillsammans, men jag jobbade till kl 18- och jag tror att verken Yvonne eller hennes mamma hade lust att börja med maten så sent.  Så innan jag ens hade lämnat ...

Jag vet inte om det är såhär för alla när man blir äldre eller om det är bara jag. Man vill så gärna träffa och umgås med sina vänner, men tiden räcker inte till... När hamnade jag i den här negativa spiralen och hur tar man sig ur?   Då och då l...

Någonting jag aldrig har klarat under hela mitt liv är underklädesshopping. Jag tittar när jag är i butikerna men jag köper nästan aldrig. Bara när jag absolut måste och då blir det mer praktiskt och bekvämt än nåt annat. Kritiken haglar här hemm...

Jag har många vänner från Iran, Irak, Kurdistan, ja området däromkring och nästan alla frågar mig varför jag inte färgar med Henna. Och jag vet inte varför, jag bara gör inte det. Mitt hår skulle bli så mycket bättre om jag använde Henna.   S...