Idag hade vi bestämt att åka på en Ålandsresa. Fram och tillbaks över dagen. Så kl 5:30 ringde väckarklockan imorse, rena döden här man hade kommit i säng vid halv två inatt...

Jag och Anneli möttes upp på bussen och så mötte vi Laila vid terminalen.

Efter en välbehövd och efterlängtad kopp kaffe och en chevrésmörgås, så tog vi oss ut på däck.

Vädret var från början inte det bästa, men det var inte kallt, och en god Irish coffee gjorde allt mycket mer behagligt.

När taxfree butiken öppnade var vi där och rekognoserade.

Det tog sin lilla tid.

Och efter det var det dags att ta en drink ute på bryggan.

  Solen sken ute till havs och vi passade också på att bättra på solbrännan.

Efter ett tag var det dags att gå till plan 5 för att kliva av i Mariehamn och byta båt tillbaks till Stockholm.

Vi hade tack och lov första sittningen i buffén. Det var tur för vid det här laget var vi jättehungriga. Vikingline har ju aldrig haft dålig buffé, men idag var den väldigt bra. Jag åt som vanligt föör mycket...

Måltiden avslutatdes med ett behövligt bloss på bryggan. Sen var det dags för taxfree.

Efter shoppingen ville vi ut och sätta oss i solen igen, men nu hade den gått i moln och det hade börjat blåsa kallt, så vi bestämde oss för att sätta oss i "dansbandsbaren" och lyssna på livebandet. Där satt vi i princip tills vi kom i land i Stockholm.

 Tidigt i våras skulle jag laga en gryta jag aldrig hade gjort förut. Och i den skulle det vara en grönsak som jag inte visste vad det var. Men jag tog mig ner till Konsum och letade. Men då jag inte visste vad jag skulle leta efter blev det svårt, så jag gick fram till killen som stog och packade upp frukt och grönt och frågade. Inte ens han var säker på vad det var jag frågade. Men så kom en kvinna i min ålder fram till mig och sa att hon visste vad det var och visade mig platsen där dom borde finnas. Dom var slut. Hon fårgade vad jag skulle ha den till och jag svarade till en gryta. Hon sa att jag nog kunde ta ruccola istället då smaken var likvärdig. Så jag följde hennes råd. Det sista hon sa var: "Jag hoppas jag springer på dig igen, så jag får veta hur det gick."

Tiden gick och jag kikade efter henne  många gånger men såg henne inte. Så en dag när jag var inne en snabbis såg jag henne på vid en disk, så jag tog tag i henne innan hon hann gå och sa att "maten blev jättebra, tack!"

Hon blev jätteglad att jag minndes henne och att jag kom fram och berättade.

- Jag heter Miriam, sa hon.

- Dina, svarade jag, och sen upprepade hon att hon tyckte det var kul att jag kom fram till henne och mycket mer än så blev det inte. Micke satt och väntade på mig i bilen. Detta var i våras.

Idag på den fullpackade bussen hem från båten såg jag att någon vinkade åt mig. Det var Miriam och när platsen bredvid henne blev ledig vinkade hon till sig mig. Vi pratade lite om oss och när vi närmade oss hållplatsen hon skulle kliva av frågade hon: Dina, vill du inte fika någongång?  

Fika är nåt jag är bra på och gillar skarpt. Så vi bytte mobilnr. Ska bli trevligt att träffa henne över en kopp kaffe. Hon verkar vara hur gullig som helst.

Jag har haft en bra dag.