En orm är alltid en orm och alla är dom lika äckliga!

Detta är en "ny" art som hittats i Brasilien 2011.

Vet inte vad den heter med vid nerladdnig av fotona från Newsbomb.gr så stod det "Penissnake".. Så förvånande?!

Man umgås där man är.

Så är det (tyvärr). Vissa perioder umgås man med en del människor väldigt intensivt för att sen kanske inte se dem på flera år.

Det betyder inte att man har glömt dem eller att man har nåt otalt med dem utan det bara blir så.

Numera kan man vara tacksam för FB där han "håller koll" på sina vänner utan att se dem. ;-)

Men det går ju aldrig upp mot att se dem live!

Så igår när jag satt framför min dator men ryggvärk tyckte Yvonne att det skulle kunna botas med mat och dryck. Och mitt i den offentliga konversationen kom plötsligt Vicente in i samtalet och innan jag visste ordet av hade vi bestämt date alla tre.

Vi hade inte sett Vicente på flera år, men det är en person som både Yvonne och jag gillar väldigt mycket så det var väldigt trevligt när han ville ses.

Efter några olika alternativ på matställen slutade det med Tabac.

Det slog mig att jag, och Yvonne, har varit där längre än personalen. Jag har sett många komma och gå under dom (jag gjorde en snabb huvudräkning) ca 20 åren jag har varit där...

Men det blev många minnen som kom upp till ytan, mycket uppdateringar för dom åren vi inte setts och naturligtvis lite skvaller och framtidsplaner.

Det var mycket folk på stan, så i väntan på ett bord satt vi och tog en fördrink, ok det hann bli två, innan vi fick sätta oss därinne.

Efter maten var Vicente tvungen att gå då det är Pridevecka och han ville inte missa det. Jag å andra sidan kommer att, för andra gången i mitt liv, missa paraden... :-(

Så när Vicente gått avslutade jag och Yvonne kvällen med en varsin Irisch coffee. Den starkaset jag har druckit...

Vid 22-tiden tyckte "festprissarna" att det var dags att tänka på refrängen och bege sig hemåt.

Med en veckas fördröjning, här kommer det.

Båtturen vi pratat om sen sesongen började, nu blev den äntligen av!

Om Micke hade fått välja så hade vi varit nästan vid Åland, men vägen över Nämdöfjärden var tillräcklig obehaglig för att jag skulle nöja mig med en bit bortanför fjärden.

Det var en underbar solig dag, som det så ofta är ute i skärgården, och när vi kom till platsen vi hade förbestämt visade det sig att flera andra hade hittat dit redan.

Att lägga sig där skulle kännas som att bo i en radhuslänga, och det gör vi ju redan.

Ön mitt emot var tom, så vi åkte dit bara för att upptäcka att just där blåste det som bäst.

Iväg igen.

Och en bit bort hittade vi stället!

Efter att ha ätit en himla god kycklingsallad, som förutom kyckligen, så var allt annat självskördat av Susanne och Staffan, så gav i oss upp på ön för att inspektera.

Såna här puffar av mossa var det gott om.

Vi hade två vikingar med oss: Micke och Staffan, som tog sig ett dopp.

Bevis på att det finns kaskeloter i skärgården! ;-)

Det blev många skratt och trevlig atmosfär och nya uttryck myntades så som salladskål alt salladshink...

Medans Susanne och jag gjorde viktiga saker, så som att dricka bubbel och lösa korsord så fick Staffan och Micke stå för grillningen.

Framåt kvällen, när Micke berättade att han skulle kunna tänka sig äta abborre, tog Susanne fram fiskespöt och trots att alla var med och försökte var sjögräs vi fick upp.

Staffan fick upp den största fångsten!

Fiskandet tog slut när Susanne fastnade i nåt och krokarna försvann.

Micke gosar med mitt hår...

Fika dagen efter.

Tack för en mycket trevlig tripp!

Och jag hoppas på flera!