Så hoppar vi måndag-onsdag då det inte hände nåt speciellt och går direkt till torsdag.

Torsdag var min enda lediga dag den veckan och jag och Nasrin hade bestämt att på förmiddagen åka till vår vän Saba som hade halkat och brytit benet.

Planen var att vi skulle vara hos henne vid 11-tiden, lämna hennes present, fika och sen skulle vi ta en tur till stan.

Men när vi kom till Saba hade hon gjort världens middag. Etiopisk mat som jag älskar, dessutom.  

Den här bilden är tagen. När Saba hade dukat fram så hade jag glömt allt och slängt mig över alla grytor som man lägger på Ingera, brödet, och så glufsar man i sig som om det inte fanns en morgondag.

Det var vad jag gjorde.

Efter maten skulle vi dricka kaffe. Så som man dricker den i Eritrea/Etiopien, det tar tid, det är inte bara att koka kaffe och hälla upp i koppar, detta är en ritual.

Vi hann inte till stan, jag och Nasrin, jag var tvungen att slänga mig hem med färdiglagad mat för att sen åka in mot stan igen och möta upp Yvonne och Kirill. Kirill hade nämligen fyllt år och vi skulle gratta honom med en middag. Fortfarande full i magen kommer jag tillslut till Restaurang 101 på Birger Jarlsgatan med samma nr och där var allt redan förbestämt.

Förrätt: Svampsoppa

Huvudrätt: Hjortfile med murkelpuré

Avslut: Kaffe med en himla god chokladbit.

Japp, detta var allt man fick som huvudmål och det kostar att få så lite på tallriken kan jag säga...

Men det var ok, jag var ju i gott sällskap.

Min mobilblixt var tydligen väldigt stark, jag vet inte hur man minskar den så därför blev det såhär fina foton på Yvonne och Kirill.

Allt flöt helt perfekt tills det var dags att åka hem.

På väg till T-banan fick jag världens magknip.

Värre än krystvärkar.

Men jag bet ihop och fortsatte ner till tåget.

Tack och lov att jag fick sittplats, för dom hårda säterna på tåget underlättade trycket som kom uppifrån en hel del.

Väl i Slussen såg jag att bussen inte skulle gå förrän om 10 min. Fy tusan! Desperat tittade jag mig om efter en toalett, men ingen att gå till eftersom dom har stängt Slussengallerian.

Bussen kom och jag satte mig och hoppades att bussätet skulle ha samma effekt som tågsätet. Men inte då eftersom bussäterna är mjukare än tågens. I höjd med Henriksdal såg jag mitt liv passera revy.

För att göra en lång och obehaglig historia kort, så hann jag till Coop i Orminge...   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sommaren och hösten 2014 har inte riktigt varit mitt år. Av många olika anledningar har jag mest försvunnit från joredens yta, känns det som, utom då jag har varit på jobbet, där jag har varit så mycket jag har kunnat. Kanske mest för att slippa ta...

Igår var jag bjuden till Yvonne på girllmiddag. Meningen var väl att vi skulle laga mat tillsammans, men jag jobbade till kl 18- och jag tror att verken Yvonne eller hennes mamma hade lust att börja med maten så sent.  Så innan jag ens hade lämnat ...

Jag vet inte om det är såhär för alla när man blir äldre eller om det är bara jag. Man vill så gärna träffa och umgås med sina vänner, men tiden räcker inte till... När hamnade jag i den här negativa spiralen och hur tar man sig ur?   Då och då l...

Någonting jag aldrig har klarat under hela mitt liv är underklädesshopping. Jag tittar när jag är i butikerna men jag köper nästan aldrig. Bara när jag absolut måste och då blir det mer praktiskt och bekvämt än nåt annat. Kritiken haglar här hemm...

Jag har många vänner från Iran, Irak, Kurdistan, ja området däromkring och nästan alla frågar mig varför jag inte färgar med Henna. Och jag vet inte varför, jag bara gör inte det. Mitt hår skulle bli så mycket bättre om jag använde Henna.   S...