Oliver ringde mig på jobbet idag och lät chockad. Jag kunde inte riktigt höra vad han sa från början. Det enda jag hörde var: ...hmhmhmh...pappa död...

Till slut lyckades jag uppfatta att Filips pappa var död. Mankan?! Aldrig! Han levde ju i torsdags!

Men i lördags gick han bort. Helt ofattbart. Stackars Filip! Den enda tryggheten han hade i livet var just Mankan, och nu finns han inte mer.

Min pappa gick bort när jag var 36 år och jag tyckte det var hemskt. Vad ska då inte en tolvåring tycka?!

Och jag själv, jag har hela kvällen gått och tänkt om jag kunde ha gjort något? Något bättre eller något annurlunda... Men det kunde jag ju inte. Jag tog ju medvetet avstånd från den familjen emmelanåt för att jag inte orkade med dem. Vad för slags vän gör det mig? Men jag orkade inte virvla runt i Mankans medberoende. Åsas grava missbruk och dessa stackars barn. Så ibland var jag tvungen och bryta. Dra mig därifrån för jag visste inte vad jag skulle göra med all min frustration. Men jag borde kanske inte varit så svag. Jag borde kanske stått på mig, och stöttat Mankan bara för stöttandets skull..?

Jag vet inte. Spelar ju ingen roll nu.

Men man tänker  ju; är man bara en god medmänniska i situationer som man kan behärska?

Isåfall är man nog inte så god människa som man tror att man är trots allt...

Jag hoppas det finns ett Nagiala och att Mankan är där, för är det någon som är värd att komma dit så är det han.

Vila i frid.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sommaren och hösten 2014 har inte riktigt varit mitt år. Av många olika anledningar har jag mest försvunnit från joredens yta, känns det som, utom då jag har varit på jobbet, där jag har varit så mycket jag har kunnat. Kanske mest för att slippa ta...

Igår var jag bjuden till Yvonne på girllmiddag. Meningen var väl att vi skulle laga mat tillsammans, men jag jobbade till kl 18- och jag tror att verken Yvonne eller hennes mamma hade lust att börja med maten så sent.  Så innan jag ens hade lämnat ...

Jag vet inte om det är såhär för alla när man blir äldre eller om det är bara jag. Man vill så gärna träffa och umgås med sina vänner, men tiden räcker inte till... När hamnade jag i den här negativa spiralen och hur tar man sig ur?   Då och då l...

Någonting jag aldrig har klarat under hela mitt liv är underklädesshopping. Jag tittar när jag är i butikerna men jag köper nästan aldrig. Bara när jag absolut måste och då blir det mer praktiskt och bekvämt än nåt annat. Kritiken haglar här hemm...

Jag har många vänner från Iran, Irak, Kurdistan, ja området däromkring och nästan alla frågar mig varför jag inte färgar med Henna. Och jag vet inte varför, jag bara gör inte det. Mitt hår skulle bli så mycket bättre om jag använde Henna.   S...