För ca ett och ett halft år sedan fick jag ett mail av en Pernilla.

Det var min kusin som jag tappat kontakten med för många många år sen.

Jättekul!

Jag ringde upp henne så fort jag kom hem. Inom samma vecka så träffades vi.

Sen blev kontakten högst sporadisk. Inte av någon annan anledning än att det bara blev så.

Men i helgen ringde hon och vi bestämde att ses idag. Så jag satte mig på bussen till Brandbergen.

Det var kul att se henne igen och hennes barn.

Två av hennes barn, Kristoffer och Samuel, är så mycket från våran släkt att det är nästan läskigt.

Jag hoppas dom någon gång ska få träffa släkten i Grekland så dom själva få se likheten.

Och framför allt hoppas jag att dom en dag ska få träffa sin morfar, min morbror, som dom aldrig har träffat... Tragiskt!

Vi pratade så mycket att jag glömde fota... Nästa gång!

Ligger och lyssnar på radio Sthlm.

Med anledning av Alex S skriverier om att bli nekad att fika p ga barnvagn så satte man upp en enkät och frågade folket vad dom tyckte?

Ska man ha rätt att nekas inträde pga barnvagn?

Så länge som jag lyssnade så låg "ja" på klar ledning.

Men sen så verkade det som om folk missade ordet barnvagn, telefonslussen var öppen och man kunde ringa in sin åsikt.

Och alla Stockholms bitterfittor, kvinnor som män, ringde in sitt missnöje med att det fanns barn i lokalerna.

Typiskt Sverige, alltså!!

Vi gömmer undan våra unga och gamla, dom ska inte synas. Bara dem som kan prestera nåt får ta del av det samhället har att erbjuda!

Större delen av Europa, och världen, umgås över generationsgränserna på ett naturligt sätt, för det är så det ser ut, folk finns i alla åldrar.

Mina barn har varit med överallt, framför allt när vi varit i Grekland där alla tar med sig barnen.

Idag är mina barn 14, 17 och 19 och dom tycker om att umgås med mig.

Ibland på helgerna när dom ringer hem och frågar vad jag gör och jag svarar "ingenting" så har dom frågat om dom ska hämta upp mig .

För att vi är en naturlig del i varandras liv.

Barn är som bölder i arslet ibland, men dom är också glädje och liv.

Jag skulle skriva mer och  bättre, men jag orkar inte med en hand.