Idag, läs torsdag, firar man i Grekland alla som heter Jannis.

I Grekland firar man namnsdagar som man firar födelsedagar här, dom flesta namnen i Grekland är nämligen knutet till ett helgon.

Och idag var det alltså Jannis.

Min farbror heter Jannis, så jag ringde ner för att gratta honom.

Jag kommer nog aldrig att göra om det. Det förstörde hela min förmiddag. Och nu när jag skriver blir jag påmind igen.

Min farbror Jannis och min pappa liknar inte alls. Jannis är mörk, min pappa var ljus.

Men när han svarade i telefonen idag var det som om min pappa svarade.

Rösten var spöklik!

Jag försökte skärpa mig, men det gick inte, min röst började darra och hacka och jag märkte att han märkte det. Och så blev han ledsen..!

Tänkte lägga in ett foto på pappa, men jag har inget framme. Det är på tok för tidigt, det har ju bara gått 5 år...

Men jag lånade ett från AnnaMaria, det är det hårfagra barnet till höger förresten.

 

Sus

8 januari 2010 01:03

Naaaw! I know the feeling! Min farfar klev in på sin egen begravning. Det visade sig vara hans bror som jag aldrig träffat. Och min farbror har flera likheter med min bortgångne far... Det är så dubbelt. Å ena sidan blir man ledsen över att den man älskar är borta men samtidigt blir man rörd över att han/hon lever kvar på något sätt. I någons röst, rörelsemönster, uttryckssätt etc. Med tiden kanske du kan uppskatta att kunna ringa din farbror och bli påmind av din far utan att det gör alltför ont. Rösten är ju trots allt något av det första man glömmer... Vad skulle jag inte göra för att t ex få höra mormors röst en gång till? (Även om jag skulle gråta ögonen ur mig.)

Puss på dig, darling!

 

sarah

8 januari 2010 08:07

Dina, tänkvärda ord av Sus.
Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sommaren och hösten 2014 har inte riktigt varit mitt år. Av många olika anledningar har jag mest försvunnit från joredens yta, känns det som, utom då jag har varit på jobbet, där jag har varit så mycket jag har kunnat. Kanske mest för att slippa ta...

Igår var jag bjuden till Yvonne på girllmiddag. Meningen var väl att vi skulle laga mat tillsammans, men jag jobbade till kl 18- och jag tror att verken Yvonne eller hennes mamma hade lust att börja med maten så sent.  Så innan jag ens hade lämnat ...

Jag vet inte om det är såhär för alla när man blir äldre eller om det är bara jag. Man vill så gärna träffa och umgås med sina vänner, men tiden räcker inte till... När hamnade jag i den här negativa spiralen och hur tar man sig ur?   Då och då l...

Någonting jag aldrig har klarat under hela mitt liv är underklädesshopping. Jag tittar när jag är i butikerna men jag köper nästan aldrig. Bara när jag absolut måste och då blir det mer praktiskt och bekvämt än nåt annat. Kritiken haglar här hemm...

Jag har många vänner från Iran, Irak, Kurdistan, ja området däromkring och nästan alla frågar mig varför jag inte färgar med Henna. Och jag vet inte varför, jag bara gör inte det. Mitt hår skulle bli så mycket bättre om jag använde Henna.   S...