Telefonen ringde nyss. Det var från försäkringskassan, eller förlåt, Nya försäkringskassan. Kvinnan i andra änden av telefonen presenterar sig som min handläggare. Kul!

Hon:

-"Jag ser att du har opererat dig och att du är gipsad."

Jag:

- "Ja, jag tog bort blev av med gipset för två veckor sen och skenan igår."

Hon:

-"Din nuvarande sjukskrivning går ut den 17:e men tror att du kommer tillbaks redan den 18:e-

Jag:

-"Nej, jag vet att jag inte gör det, för både läkaren och arbetsterapeuten sa bestämt ifrån igår. Nytt läkarintyg är på väg.

Hon:

-"Ja, det var det vi trodde. Och som din handläggare är det min skylldighet att informera dig om dom nya reglerna. Och jag vill be om ursäkt och ta inget personligt, jag gör bara mitt jobb..."

Jag:

-"Ok, shoot!"

Hon:

-"Du får bara sjukpenning i 90 dagar, sen kan vi inte bevilja mer eftersom du inte är sjuk och skulle kunna arbeta.

Jag:

-"Nej, jag är inte sjuk, jag är temporärt hadikappad.."

Hon:

-"Ja, jag vet. Men jag gör bara mitt jobb och jag måste informera dig om vad som gäller. Och du får alltså vara sjuk fram till den 25 januari. Därefter kommer vi att kalla till ett möte med din chef och säga åt dem att dom måste ge dig andra arbetsuppgifter där du inte belastar din arm och hand."

Jag:

-"Visst! Men jag vet inte vad inom vårdyrket, alla kategorier, som man inte behöver två händer till?"

Hon:

-"Jag vet. Men då om det inte går att omplacera dig temporärt på din nuvarande arbetsplats, så måste vi titta på heeela arbetsmarknaden."

Jag tyckte att hennes betoning på "hela arbetsmarknaden" lät lite oroväckande så jag svarar:

"-Du menar hela arbetsmarknaden här i Stockholm...?"

Hon:

-"Vi måste titta på hela arbetsmarknaden."

Jag:

-"Ja, jag förstår, och jag är inte alls främmande för det. Men med heeela arbetsmarknaden så måste du väl ändå mena Stockholmsområdet, jag bor faktiskt i Nacka.."

Hon, lite undvikande:

-"Vi måste titta på heeela arbetsmarknaden...Jag är ledsen, det här är mitt jobb, och jag måste informera om dom nya reglerna, ta det inte personligt. Som sagt, det är bara mitt jobb...

Jag är irriterad! Inte på henne, absolut inte. Men hur har man tänkt här? Har man täkt överhuvud taget?

I dessa arbetslöshetetens tider hur många andra jobb, förutom mitt eget, står och väntar på mig? Som är lite funktionshindrad dessutom.

Och säg att det blir så, att jag måste åka till annan ort för att få jobb, så hur blir det då med resten av min familj?

Vårat hus? Inte kommer jag att få så mkt betalt att jag kommer att ha råd att dra runt två hem?

För det handlar ju bara om veckor...

Det som stör mig mest är att jag har betalat skatt sen jag var 16 år.

Och det har aldrig stört mig, för jag trodde att den dagen jag blir sjuk och behöver vård/rehab så kan jag känna mig trygg. Jag kan vara sjuk i lugn och ro.

Dom "jagar" mig och säkert många andra som mig som har oturen att behöva sjukpenning temporärt.

När det finns folk, och detta vet jag personligen, som bröt benet för 17 år sedan och fortfarande går hemma sjukskrivna. Varför "jagar" man inte dom? Jag frågade om hon hade hört något från försäkringskassan så sen som i förrigår och hon sa glatt "Nej".

Det här är skrattredande! Och jag hade kanske skrattat om inte min hand just nu krampar och värker för att jag skrivit så här mkt text...

Sjukt!

 

Anneli

13 januari 2010 12:39

Inte förvånad! Fattar inte hur man kan jobba på det stället....

 

Dina

13 januari 2010 14:29

Själv fattar jag inte dom som beslutar sådana regler...

http://dinasblogg.bloggplatsen.se

 

sarah

13 januari 2010 15:41

Dina, för att du betalat skatt sedan du var 16.... Va f'n menar du? Tror du att du ska få utnyttja svenska välfärdssystemet hur som helst bara för det!! Du måste kolla hela arbetsmarknaden så klart. Det finns kanske inte så många jobb inom vården där man inte behöver två händer så där har du ett problem, men uppenbarligen finns det folk som lyckats få en beslutande position här i samhället och på nya försäkringskassan - där brist på hjärna inte är ett handikapp, snarare en merit. Å va jag blir arrrrg!

 

salehaeleonora

13 januari 2010 23:55

Jag förstår din situation! jobbigt, jag själv var sjukskriven 2,5 månader! kunde förlängt men vägrade, gick tillbaka till arbetet trosts att jag hade symptom=smärta,värk,kramp m.m

jag va livräddd för ev. operation! klarat mig hittils! blir väll aldrig helt bra, måste lära mig att inte belasta handlederna!
lycka till Dina hoppas du snart e bättre med handen o att din arbetssituation förbättras! Jag själv fick byta arbetsuppgifter, dvs, avdelning. ha det bra!

http://salehaeleonora.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sommaren och hösten 2014 har inte riktigt varit mitt år. Av många olika anledningar har jag mest försvunnit från joredens yta, känns det som, utom då jag har varit på jobbet, där jag har varit så mycket jag har kunnat. Kanske mest för att slippa ta...

Igår var jag bjuden till Yvonne på girllmiddag. Meningen var väl att vi skulle laga mat tillsammans, men jag jobbade till kl 18- och jag tror att verken Yvonne eller hennes mamma hade lust att börja med maten så sent.  Så innan jag ens hade lämnat ...

Jag vet inte om det är såhär för alla när man blir äldre eller om det är bara jag. Man vill så gärna träffa och umgås med sina vänner, men tiden räcker inte till... När hamnade jag i den här negativa spiralen och hur tar man sig ur?   Då och då l...

Någonting jag aldrig har klarat under hela mitt liv är underklädesshopping. Jag tittar när jag är i butikerna men jag köper nästan aldrig. Bara när jag absolut måste och då blir det mer praktiskt och bekvämt än nåt annat. Kritiken haglar här hemm...

Jag har många vänner från Iran, Irak, Kurdistan, ja området däromkring och nästan alla frågar mig varför jag inte färgar med Henna. Och jag vet inte varför, jag bara gör inte det. Mitt hår skulle bli så mycket bättre om jag använde Henna.   S...