En vanlig dag hemma hos mig börjar med att kl oftast ringer strax innan 07:00.

Då går jag upp och bankar på Olivers dörr för att väcka honom.

Att väcka Oliver är  pice of cake efter 12 år med att vara Max´väckarklocka. Det var däremot ingen lek.

När Oliver har gått iväg brukar jag ta ut Atos på en kissis, sen kommer jag hem och dricker två koppar kaffe oftast framför datorn, om jag inte har nåt speciellt jag ska göra, och så läser jag ev bloggar och uppdaterar mig om vad alla gör på FB...

Sen ställer jag mig och gör iordning middagsmaten, mellan köksbestyren hämtar jag tvätten som jag satt på kvällen innan, hänger upp den, lägger i en ny maskin, bäddar sängen, detta med en telefonlur i örat.

När maten är klar, är det dags att ta Athos på en långpromenad.

När jag kommer hem så slänger jag oftast i mig nåt och sen är det dags att gå till jobbet.

Kommer hem på kvällen, sätter mig och äter. Duschar och sätter mig antingen framför datorn eller tv. Någonstans här har min kvällstelefontid börjat också, så det blir lite telefonsnack också. Vid midnatt är det dags att krypa ner i sängen.

Japp, det är i stors sett en vanlig dag hos mig.

I söndags hade vi bestämt att åka till Ikea.

Micke hatar att åka dit, så det händer typ en gång om året.  Men nu var vi tvungna, för att Mias "gamla" rum skulle bli mitt pysselrum kombinerat med gästrum.

Eftersom jag är mer Ikeavan än Micke så sa jag att vi bör åka framåt eftermiddagen/kvällen då dom flesta snorisar har åkt hem.

Strax efter 11 ville Micke åka.. Och stället var fullt med..? Just det, skrikande småbarn och stressade föräldrar.

Jag personligen störs inte så mycket av det, men Micke.

Smockfulla ställen med skrikande ungar är inte riktigt hans grej...

Redan innan vi lämnade hemmet började han ge mig instruktioner om hur vi snabbast skulle kunna komma därifrån.

Jag vet inte varför han envisas med det, han vet att jag kommer att ignorera det och vi kommer att gå igenom alla avdelningar i tur och ordning.

Det där "Menshouse" dom har börjat med i Aurstralien är inte så tokigt ändå. Då skulle vi kunna gå i lugn och ro och sen när det var dags för kassan då kan man beepa dem på den lånade personsökaren (det har dom i Australien) och så kan han komma in och betala och bära. Perfekt!

Ialla fall så blev jag jättenöjd med skrivbordet jag köpte och lamporna.

Nu fattas bara gardiner och ev en bokhylla. Eller om jag bara ska ha hyllor på väggen, jag har inte bestämt mig än.