Det här var svårt.

Jag har drömmar, men dom brukar se ut olika beroende på dag, humör, tillfälligt infall osv...

Så därför tänker inte jag lägga ner så mkt skrivande på detta inlägg, då det jag drömmer om idag kanske inte gäller img.

Men faktiskt finns det en dröm som aldrig sinar, tvärt om blir den starkare med åren.

Och det är att få flytta, om inte för hela året, så halvtid till Grekland.

Och för varje år som går blir den längtan starkare. Precis, det är just det det är, en längtan, för det är inte en dröm precis, utan ju äldre min barn blir så  känns det som om det inte är så långt kvar. En längtan, som snart är sann. Om inte annat så när Micke går i pension, och dit är det ju inte så långt!  

Ända sen i slutet på förra veckan försökte jag stämma träff med min son, men dagarna har hela tiden flyttats vartefter nåt mer intressant har dykt upp.

Men så äntligen skulle jag få träffa den förlorade sonen.

Vi bestämde för att gå ut och äta (Vad lockar man inte med för att få umgås).

Jag ville till Hermans, men när vi väl var där och det gick upp för Max att den var endast vegetarisk mat, så ville han gå någon annanstans.

Vi promenerade fram till Folkkungagatan och valde första bästa stället vi såg.

Det blev Al Forno II...

Max valde en planka medans jag höll fanan högt och beställde pizza Akropolis!

Helt ok!

Vi satt där och småpratade och hade trevligt tills Niclas ringde och undrade "vart fan vi satt?!"

Och innan jag hann äta upp var han där, och *poff*, så försvann min matlust! ;-)

Faktum är att jag skrattade så mycket så jag hade ont i kinderna när jag åkte hem senare på kvällen.

Det blev en  trevlig kväll, trots att Niclas dök upp! ;-)

  Det är Niclas som fotar, så han la till dom där extrahakorna som jag har på bild. Ren illvilja eftersom jag ser så mycket bättre ut än han...

Som ni märker är det svårt att få han på bild. Notera hur bra jag blev medans han blev suddig. Kan ha att göra med att min kameralins hamnade i nåt slags chocktillstånd när den upptäkte att den skulle fota Niclas...