En gång om året rullar Stockholm ut den lila mattan. Eller närmare bestämt, dom blåser upp dom lila ballongerna. Det betyder att det är kulturnatt. Flera teatrar, museeum, gallerier, kyrkor osv har nattöppet med olika events. Och det är gratis.

Kvällen började med fördrink hos Yvonne.

Den här drinken hade fått så possitivt respons och jag skulle älska den...

Ok, det var socker i den, men även lime. Jag gillar inte surt. Men för att vara rättvis, jag var den enda som inte kunde dricka upp.

Nikos anslöt sig och vi kastade oss ut i Stockholms kulturnatt.

Det värsta med den här kvällen är att utbudet är enormt och tiden knapp, kulturnatten håller öppet 18-24.

Men vi hade gjort upp en preliminärplan så vi hade nåt att förhålla oss till.

Det sket sig på en gång kan jag säga.

För på väg till Medelhavsmuseet passerade vi Kungsträdgården och Nikos propsade på att vi skulle besöka Wetterling Gallery.

Vin och vimmel bland många trevliga människor krossade vår plan redan där.

Längre ner på gatan var nästa galleri.

Även den med glada trevliga människor.

Här är en av två konstnärinnor som hade visning på det andra galleriet.

En ryska som var otroligt duktig och kvinnan hon målad blev skitbra! Vi såg henne igen senare på kvällen igen när hon var klar. Grymt imonerande!

Ytterligare längre ner i Kungsan ligger St Jacobskyrkan som höll konsert.

Vacker musik med stillsamma harmoniska toner.

Men efter två gallerior med vin och mingel gjorde att vi kanske inte uppskattade detta som det bordes..

Jag hittade heller inte mina foton härifrån..

Nu skulle vi enligt planen gå och äta.

Men ingen var hungrig och humöret på topp så vi drog vidare till den vackra Kungliga Operan!

Där hade dom guidade visning, smakprov med Kungliga Baletten och senare spelades jazz med Evergreens i Gustav den III:s Kafé.

Vackara kläder och kostymer visades och Nikos var alldels lyrisk. Han ville fotas bredvid dem själv. Men jag ville också vara med på bild..

Undra om han såg sig själv svävandes över scenen i dessa? Jag tror inte det hade varit att rekomendera..

Uppe i Guldfoajén var baren öppen till vackra pianotoner.

Så Nikos som redan var i sjunde himlen bjöd upp till dans. Behöver jag säga att vi var dom enda som svävade över golvet..?

Men det var tydligen uppskattat..

Nu kan lägga till "Dansat på Kungliga Operan" som merit. :-)

Man blir varm av dans så vi gick ut på en stund på terrassen.

Men vi kunde inte tillbringa för mycket tid där.

Vi hade lite kvar att göra.

Så vi fortsatte till Medelhavsmuseumet.

Utställningen var Grekland och då under Alexander den Store, Cypern och Egypten.

Och jag ville se mumierna.

Här var det mycket folk och utklädda människor som guidade och berättade. Mumier gick omkring, romerska soldater och så pallas Athena, som på Nikos begäran skulle kapa mitt huvud eftersom det var tipsorgentering och jag kunde inte på rak arm,  trots att jag är grekinna, tala om på vilken plats Alexander dog..

Jag vill bara tillägga att jag står vid en romersk staty. En grekisk hade inte varit sådär stympad. ;-)

Efter Medelhavsmuseumet var det dags för mat. Via Wetterlings galleri, igen. Nikos ville mingla lite till med alla trevliga människor där.

Det gjorde att när vi väl var på Gutebar, där vi skulle äta så var köket stängt..

Vi gick till några andra ställen och fick samma svar där: Köket är stängt.

Alltså, hur fan kan man stänga köket kl 22 på en lördag?!

Och speciellt en sådan här kväll när det vimmlar med människor på stan.

En miss!

Vi hade gått omkring till olika ställen så hittade vi tillslut ett ställe som hade köket öppet: Vigårda.

Så Yvonne och jag gick in där och höjde medelåldern med ca 20 år.

Men vi fick iallafall mat.

För att sammanfatta det hela så var det en mycket trevlig kväll!

Jag hade som vanlig fel skor på mig, så jag har väldigt ont i fötterna idag.

Ser fram emot nästa år igen. Hoppas vi blir fler som går då!

Det som vi med all säkerhet har planerat in till nästa år är att vi börjar med maten!

Idag var det politikerseminarium på fryshuset om ungdomars utanförskap.

Ett mycket intressant berättande. Mycket att ta till sig.

Jag har alltid gillat fryshuset. Tycker att dom alltid har gjort ett bra jobb för ungdommar. Redan när jag själv var ungdom tyckte jag att det var bra att fryshuset fanns. Inte för att jag någonsin tidigare satt min fot där, men av det jag snappat upp runtom.

Efter att besökt deras verksamhet idag så insåg jag att jag inte visste alls så mycket om dem som jag trodde. Vilket kanonjobb dom gör! Och vilka eldsjälar som jobbar där!

Jag är grymt imponerad!

Mindre kul var det att sitta där som politiker idag, trots att dom inte direkt riktade någon kritik så kände man kängorna.. Men dom gjorde det snyggt!

Förutom all information om dom olika verksamheterna dom hade. Och deras jobb och insattser och allt annat mycket informativt jag fick med mig därifrån, fick jag även med mig en liten väska..  

Micke suckade lite uppgivet när jag klev in i bilen med den i ena handen och min riktiga väska i andra.

Men jag tvivlar på att denna är en väska jag tänker gå runt på stan med.. Men som jag alltid säger: Man vet aldrig när den kommer att behövas!

Här kommer en uppdatering av veckan som gått.

I onsdags kväll fick jag sällskap från busshållsplatsen och längst hela gångvägen hem. Av paddor. Inget jag är sådär jätteförtjust i, jag gillar inte reptiler nåt nämnvärt, men på ett sätt blev jag ändå glad att se dem då det på allvar kändes som våren var på väg.

Även på fredagkvällen fick jag sällskap av dem, den här gånger dubbelt så många. Alla var dessutom på väg åt samma håll, mot Svartpotten? Jag har sett dom ha Sodomi vid träsket förr om åren.

Men för att backa tillbaks till fredag dag.

För oss greker (och flera andra också för den delen) var det långfredag.

Min fastevecka som jag tänkte ha blev inte riktigt vad jag hade önskat, eller hoppats på. Men på långfredagen skulle jag åtminstone vara ståndaktig!

Det var jag, om än motvilligt..

Och nöden har ingen lag så jag satte i mig ett päron...

Jag ser mig redan i paradiset!

Lördag:

Typiskt aprilväder.

Jag vaknade upp och visste inte om jag såg i syne eller inte.

Vitt överallt!

Visserligen så hade snön börjat falla redan på fredagskvällen när jag var på väg hem, men det var blötsnö och jag anade inte att det skulle komma så mycket!

Lite bilder från våran baksida.

  Ok, en bild. Jag laddade tydligen bara upp en bild.

Denna snö var kall och blöt och tydligen så var skottjänsten inte på det klara med att det finns vissa människor som jobbar fast det är lördag. Så hos oss hade dom bara skottat på vägen framför våra hus och på stora gångvägen.

Men där vägen klyver sig och man måste svänga av för att komma till busshållsplatsen, den var inte viktig för där hade dom inte skottat...

Inte heller blev det bättre vid busshållsplatsen. Vägarna var skottade men vallarna var mot trottoarerna och där hade man inte skottat.

Det var ett helsike att ta sig in i bussen då chauffören inte körde nära vallen i rädsla om att fastna.

Imorgon är det måndag.

Då ska jag börja mitt nya liv. Igen. :-)

Jag är en förtappad själ...

Den orthodoxa påskveckan börjar och därmed fastan.

Med det menas inget kött, ja, egentligen inget animaliskt, men jag tycker inte man behöver överdriva heela veckan..

Det räcker med långfredagen.

Allt flöt väldigt bra tills det var dags att hämta älskade AnnaMaria på Arlanda.

Två månader i Thiland var till ända och hon skulle äntligen komma hem nu!

En avstickare till Globen och hämta upp lillasyster Otilia och sen mot flygplatsen.

På vägen började jag känna mig lite småsugen, men inte värre än jag skulle kunna hålla mig. Närmare flygplatsen frågar Micke om någon var hungrig. Och jag undrade vad han menade eftersom han visste att det var fastan den här veckan. McDonalds..

Fan! Jag föll för frestelsen.

Två cheesburgare slank ner hur fint som helst!

Och inte blev det bättre när jag kom till jobbet på kvällen och det stod fullt med chokladaskar där... :-/

Men från och med idag ska jag vara en bättre människa!

Efter två månader här dom här! AnnaMaria och Amanda.

Två månaders backpacking i Thiland.

Vilken erfarenhet och en resa att minnas resten av livet.

Dom hade haft det jättebra! Och när jag fick höra berättelser i bilen önskade jag att jag själv var 20 år och kunde uppleva samma saker!

Thiland har aldrig varit ett prioresemål, men jag har ändrat mig i den frågan och sitter i mitt stilla sinne och planerar...

Från att ha haft över +30 grader varje dag så länge glömde dom hur det var att bo i Sverige.

Som tur var hade vi jackor med oss i bilen till dom, så dom såg lite roliga ut med vinterjacka och flipflops..

Jag trodde ju att dom skulle bytt om till andra skor på planet.

AnnaMaria älskar sin mamma!

När jag kom hem från jobbet hittade jag en väska på bänken i hallen och en muttrandes Micke.

Jag fick en klänning också.

Nu vet inte jag om just Thiland är rätt land att köpa kläder som är onesize på till mig...

Men snygg var det.

Påskdagen firades ute i Norrtälje, på landet hos Mickes föräldrar.

Det blev verkligen en heldag då vi inte kom därifrån förän vid 23-tiden.

Det blev en sånhär mysig dag som bara svischade förbi med väldigt mycket skratt då ingen av oss fyra var synkroniserade med varandra utan i en konversation var det alltid någon som var ute och svävade...

God mat fick vi också, fast Kerstin visade sin protest genom att gömma äppelbitar i steken. Säkert för att jag hade vunnit dom två  sista gångerna över henne i WF...

Idag hade jag bestämt mig för en latdag.

Och en sån dag passar det då bra att utforska min nya mobil.

Och alla dessa oändliga appar.

Egentligen letade jag efter en bra ringsignal, men den appen jag hittade hade över 500 000 ringsignaler, vem orkar gå igenom alla?!

Men så hittade jag nåt annat. Ghost in radar, tror jag den hette.

Du kan scanna efter andrar.

Så hela förmiddagen ägnade jag åt att springa runt från rum till rum och leta spöken.

Ibland dök dom upp ibland tog det ett tag. Spännande!

Och jag vet vad alla tänker nu: Tror du verkligen på att det fungerar?

Och svaret är ja!

För vid ett tillfälle, när jag skulle visa min radarskärm för Micke så gick jag in och ställde mig så nära honom att min högra arm snuddade vid hans arm.

Och vips! Så lös en grön prick upp vid min radar på min högra sida! Alldeles intill mig!

Så det är som jag alltid har anat. The man with no soul...!  Det var bevis nog för mig!   

Micke har sen Iphone kom ut varit Iphonefrälst.

Men efter att ha haft Iphone4 i snart ett år så tycker han att det är dags för nåt nytt och sneglade istället på smartphones. (tror jag dom heter)

Det blev en gigant.

Och han älskar den! Men den är inte så behändig att ha i fickan, så han köte en till, en mindre.

Micke har alltid haft personliga signaler till folk som står han nära.

Så när hans pappa ringer så går larmet, när jag ringer så sjunger Christer Sjögren (han vet att jag hatar just Christer Sjögren) "Leende guldbruna ögon" .

Härom veckan när jag skulle ringa Micke på hans nya mobil visade det sig att lämnat den hemma, men vad värre var så var min personliga ringsignal inte längre "Guldbruna ögon" utan melodin från "Den onde, den gode och den fule" ...

Den här, för dem som inte vet:

Bad choice!

Jag gick till honom och frågade vem av dom han menade att jag var?! Och han svarade att det berodde på...

Efter en sträng övertalning bytte han ringsignal.

Några dagar efter, när Micke var och handlade och jag ville be honom om nåt ringde jag hans mobil.

Innifrån hans rum hör jag en säckpipa blåsa en känd melodi, minns inte nu vad den hette.

När Micke kom hem frågade jag vad jag skulle ha för anknytning till den låten?

- Ja, sån jäkla pipa som du har...blev hans svar. T,t,t,t.. Fel svar igen..

Jag har nu fått en ny mobil. Jag är lite trög när det gäller nya tekniksa prylar så Micke hjälpte mig med den.

Så härom dan när han ringde mig hörde jag introt till James Bond... Oh, he wich!

Så fort jag vet hur man gör, så byter jag den. Till vad vet jag inte än, jag ska nog fundera ut en bra låt..   

Ok, efter det hemska fotot på FB så får jag väl ge en helhetsbild...

En längre tid hade jag varit sugen på etiopisk mat.

Så jag och Yvonne planerade in söndagen på restaurang Ehtiostar.

Som bonus dök Jean upp också.

Vi hade välidgt trevligt och det blev mycket skratt.

Efter maten medans vi satt där och pratade och skrattade kom vi in på bakverk, och jag ville minnas att jag någongång i menyn såg att dom hade baklava.

Numera får vi aldrig en meny när jag kommer eftersom dom vet vad vi vill ha...

Så när vi skulle beställa in kaffe var jag lite inne på att beställa baklava. Trots Jeans förmaningar att baklava inte var en afrikansk efterrätt och att jag skulle låta bli...

Baklava äter man på balkan och i arabvärlden, för dom som inte vet.

Men jag var sugen och beställer in iallafall...

Det kom två små trekanter, stora som femkronor ungefär, som bestod av en jäkla massa filodeg, och någonstans i mitten låg en halv nöt och massa kanel och socker. Elendet var inte slut där, över detta hade det östs på med en massa sirap, inte den sirapen som man ska ha över baklava utan vanlig sirap...

Det var den jävligaste baklavan jag någonsin har ätit i mitt liv! Och jag har ätit många!

Som om inte eländet var nog, så ville han att jag skulle betala 44 kr för det?!

Det blev droppen!

Jag var inte nöjd, det är vad en hel plåt kostar!

I Hötorgshallen får du en stor bit för 8-10 kr, en bit som dessutom innehåller massor av nötter!!!

Så, nä, jag var inte glad när vi gick därifrån. Det var en antiklimaxupplevelse och sådana är ju aldrig roliga. Därav min kommentar till dig Sarah, om ni var nöjda med era bakverk...

Jean däremot var nöjd, som han alltid är när han har rätt och när han får tillfälle att gnugga in "vad var det jag sa?!" Och på T-banan hem när jag fortfarande inte kunde smälta min besvikelse så lyckades Jean ta en av dem värsta bilderna över. Och bara för att han blev så nöjd över det också så hamnade den på FB... *ler*

Och för er som inte har FB så kommer den här, jag bjuder på det..